Skattkistan

Skattkistan

Trosfråga

ÖvrigtPosted by Lars 2009-01-28 10:19:25

Fråga: Är inte Antiokus Epifanestanken ursprungligen ett katolskt försvar enär reformatorer, bl.a. Luther, förstod att det i profetiorna om vilddjuret i Daniels bok och Uppenbarelseboken var fråga om påvemakten (katolska kyrkan)?
Tidpunkt: 2009-01-03 kl 16:49:23

Svar: I Daniels bok 8:23ff och 11:21ff. beskrivs en osedvanligt ond kung och hans fruktansvärda illdåd. Bibelforskningen identifierar denne man som seleukidkungen Antiokus IV Epifanes (175-163 f. Kr.). Frågeställaren tycks hålla möjligheten öppen att denna identifiering skulle vara ett romersk-katolskt påfund. Den onde kungen bär ju tydliga antikristliga drag, och eftersom den verklige antikrist är påven, skulle alltså påståendet att den onde kungen är Antiokus IV Epifanes vara en romersk-katolsk vilseledande manöver för att avleda från sanningen att påven är antikrist. Allt detta om jag förstått frågeställaren rätt.

För att kunna identifiera vem kungen är måste vi sätta in bibelställena i deras sammanhang. I Daniel kap 8 (Daniels andra syn), skildras ett rike som en bock som kom västerifrån och hade ett väldigt horn i pannan (8:5). När ängeln Gabriel sedan förklarar synen för Daniel säger han: ”Den raggiga bocken är Javans (d.v.s. Greklands) kung och det stora hornet mellan hans ögon är den förste kungen.”

I sin första syn hade Daniel fått se hela världshistorien spelas upp under bilden av olika djur (kap. 7). De olika djuren är alltså olika världsimperier. Javans/Greklands förste kung måste vara Alexander den store, den förste hellenistiske världshärskaren. Hans grekiska rike kom att erövra Persien och regera hela den då kända världen (jfr Dan. 2:39). Enligt synen i kap 8 såg Daniel också att när bocken var som starkast ”brast det stora hornet sönder och fyra andra stora horn kom upp i dess ställe” (8:8). ”Det betyder”, förklarade Gabriel, ”att fyra riken ska uppstå av hans folk, men hans kraft ska de inte ha” (8:22). Också detta kom att gå i uppfyllelse. Alexander den stores väldiga rike uppdelades efter hans död på fyra av hans generaler: Kassandros fick Makedonien med Grekland, Lysimakos Mindre Asien, Ptolemaios Egypten och Seleukos Syrien och Babylonien.

Från Dan. 8:23ff. möter vi den osedvanligt onde kungen. Det står att han skall uppstå ”vid slutet av deras (d.v.s. de fyra rikena som uppstod ur Alexander den stores rike) välde” (8:23). Strax före Romarrikets uppseglande som den dominerande världsmakten - vilket får sägas ha skett i slutet av juni 168 f. Kr., då Rom under en enda vecka segrade över Makedonien, lade Egypten under sitt beskydd och tvingade seleukiderna att böja sig för dess diktat - skulle alltså den onde kungen framträda.

Allt detta passar med långtgående exakthet in på Antiokus IV Epifanes. Han framträdde alldeles i slutet av det grekiska världsrikets tid. I Dan. 11 beskrivs två av de hellenistiska rikenas inbördes kamp och rivalitet; det ptolemeiska riket, Egypten (kallat Söderlandet) och det seleukidiska riket (kallat Nordriket). Från v 21 får vi följa den onde kungen i Nordlandet och hans attacker dels mot Söderlandet, men också, och framför allt, mot ”det heliga förbundet” (v 28, 30), d.v.s. Guds förbundsfolk judarna i det heliga landet och dess heliga gudstjänstordningar. Det är mycket hemska saker som beskrivs. Genom såväl förförelser (v 32) som förföljelser (v 33) plågar han Guds folk. Samma sak beskrivs mer kortfattat i det andra bibelstället som handlar om denne onde kung (se Dan. 8:24-25).

År 168 f. Kr, hade Antiokus IV Epifanes företagit sig ett misslyckat fälttåg mot Egypten. Den överlägsna romerska makten hade anlänt och befallde Antiokus IV Epifanes att omedelbart lämna Egypten. Under återtåget tillbaka till Syrien passade han på att attackera judarna (se Dan. 11:29-31). De händelser som då utspelade sig i Jerusalem kan man mer utförligt läsa om i den apokryfa Första Mackabeerboken (troligtvis skriven ca 100 f. Kr). Från 1 Mack. 1:54-64 läser vi följande: "Den femtonde dagen i månaden kislev år 145 (enligt seleukidisk tideräkning) lät kungen bygga den vanhelgande skändligheten på brännofferaltaret; även runt om i Juda städer byggdes altaren, och man tände rökelse vid husdörrarna och på gatorna. Alla skriftrullar med lagen som påträffades blev sönderrivna och uppbrända. Om man fann någon som ägde förbundets bok eller någon som höll lagen i ära, betydde kungens påbud döden för honom. Månad efter månad fortsatte deras våldsdåd mot alla israeliter som de ertappade i städerna. Den tjugofemte dagen i var månad offrade de på det altare som blivit uppfört på brännofferaltaret. Kvinnor som låtit omskära sina pojkar dödades, så som kungen hade förordnat, och de späda barnen hängdes vid halsen på dem. Också deras familjer och de som utfört omskärelsen blev dödade. Men många israeliter fann mod och styrka inom sig till beslutet att inte äta något orent. De föredrog döden framför att vanhelga sig själva genom maten och skända det heliga förbundet. Och de led döden. Fruktansvärd var vreden som drabbade Israel".

Den förödelsens styggelse, eller "vanhelgande skändlighet" som det översattes med i 1 Mack., var ett Zeus- eller Jupiteraltare, som Antiokus IV Epifanes alltså lät uppresa på brännofferaltaret i Jerusalems tempel.

Antiokus IV Epifanes mål var att skada och helt förgöra Guds folk. Men det lyckades han inte med. Han fick många att avfalla, men det sanna Israel, den lilla resten, kvarlevan, renades och luttrades genom dessa händelser. Många av dem blev visserligen dödade, men vann då martyrkronan.

Genom denna ganska utförliga genomgång förstår vi att identifieringen av den illasinnade kungen i Dan 8:23ff. och 11:21ff. som Antiochos IV Epifanes inte är något senare romersk-katolskt påfund utan Daniels syner var en profetia som gick i exakt uppfyllelse på 160-talet f Kr, många århundraden innan påven framträtt. Det är alltså inte påven som beskrivs på dessa ställen, men däremot hans gammaltestamentlige förebild.

När Daniel hade sett hur fruktansvärt Antiokus IV Epifanes skulle plåga Guds folk blev han ”kraftlös och låg sjuk en tid” (Dan. 8:27). Så fräckt och illasinnat skulle denne kung angripa den sanne Guden och Hans folk, att Antiokus IV Epifanes blev en prototyp för Guds och Hans folks ärkefiende, i NT kallad antikrist, som enligt andra ställen i Daniels bok, Dan. 7:8, 20ff. skulle träda fram under det fjärde världsrikets tid (Romarriket och dess följdriken intill den yttersta dagen). Man skulle kunna säga att Antiokus IV Epifanes är den gammaltestamentlige antikrist och påven den nytestamentlige. Liksom sin gammaltestamentlige förebild har påven plågat Guds folk genom såväl förförelse (falsk lära, guld och prakt m.m.) som förföljelse (inkvisition, tvångslagar m.m.). Att utförligare visa att påven är antikrist är dock ämnet för en särskild trosfråga.

Utträdesbegäran

ÖvrigtPosted by Lars 2007-10-18 18:50:00

Begäran om utträde ur Svenska kyrkan

Till domprost Tuulikki Koivunen Bylund och övriga präster i Uppsala Domkyrkoförsamling

Härmed, genom denna skrivelse, utträder undertecknad ur trossamfundet Svenska kyrkan. Jag anser att anledningen till mitt utträde bör komma till er kännedom och har därför skrivit följande förklaring.

Svenska kyrkan har, under det senaste århundradet, allt mera avlägsnat sig från troheten till Guds Ord och den evangelisk-lutherska bekännelsen (SKB). Det läromässiga avfallet har upptrappats från mitten av 1900-talet in i vår tid. Detta läromässiga avfall hör nära samman med bibelkritiken som är av mycket äldre datum men som alltjämt frodas och bär sin frukt, inte minst i Svenska kyrkan.

Det finns vissa avgörande och ödesdigra händelser som klart påvisar det läromässiga avfallet. Man har infört lärosatser som inte är förenliga med Guds Ord. Det som här kan nämnas är kvinnans behörighet till prästämbetet. I och med detta beslut åsidosattes Den Heliga Skrift och dess undervisning [1 Kor. 14:33-38, 1 Tim. 2:11-12]. Därefter har Svenska kyrkan gått allt längre i avfall och lämnat troheten till Ordet och den evangelisk-lutherska läran. Inom Svenska kyrkan välsignar man numera homosexuella par och står även beredd att viga sådana. Detta är ytterligare ett bevis på att Svenska kyrkan har gett upp tron på den Heliga Skrift som den enda norm varefter alla läror och lärare ska prövas och bedömas [Se inledningen till Konkordieformeln, SKB s. 499]. Det Gud klart förbjuder i sitt ord och som utestänger från det eviga livet, det välsignar Svenska kyrkan [1 Kor 6:9-10, 1 Tim 1:8-10]. Biskopar och prästerskap är satta som lärare och själasörjare för att föra människor till det eviga livet i Himmelen, men istället anvisar de människor vägen till förtappelsen.

I Uppsala domkyrkoförsamlings fall räcker det att nämna Ecce Homo-utställningen för att tydligt uppvisa att det är en församling som trotsar Guds Ord. Ni drar er inte ens för att visa upp homoerotiska Jesusbilder.

Antagandet av GD, den gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelsen, som man undertecknat tillsammans med den romersk-katolska kyrkan, innebär även det ett avfall från den evangelisk-lutherska läran. Här blandas helgelsen in i vår rättfärdiggörelse, som enligt Bibeln sker enbart p.g.a. Kristi förtjänst och som vi tillägnar oss genom tron allena (Rom. 3:24-26, 5:1, Ef.1:7, Tit. 3:4-7). Den evangelisk-lutherska kyrkan avvisar all gärningslära och bekänner att rättfärdiggörelsen genom tron allena är den artikel som hela kyrkan står och faller med.

Svenska kyrkans antagande av Bibel 2000 är ytterligare en milstolpe på den väg som leder bort från tron. Här handlar det om centrala trossanningar som ifrågasätts. Genom att använda Bibel 2000 i gudstjänster och förrättningar erkänner man därmed indirekt den teologi som ligger bakom Bibel 2000. Även om det finns språkliga förtjänster riskerar man sin egen tro om man använder denna översättning. Och används den i gudstjänster riskerar man att föra andra vilse [se Seth Erlandsson: "Guds Ord och bibelkritiken" (XP Media)].

Som om inte ovanstående vore nog har Svenska kyrkan dessutom förnekat Jesu tydliga anspråk på att vara världens ende Frälsare [Joh. 14:6]. Synkretiska gudstjänster, där Svenska kyrkans prästerskap framträtt tillsammans med hednapräster och gett sken av att man har samma gud, hör inte till ovanligheterna. Jesu klara ord: "Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern" [Joh. 5:23] eller Johannes klara ord: "Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern" [I Joh. 2:23] trampar man under fötterna eller förklarar bort på ett sätt som redan stöter det naturliga förnuftet genom sin intellektuella undermålighet. I detta sammanhang, när vi talar om falsk synkretistisk gudstjänst, kan även nämnas de s.k. sofiamässorna.

Inom Svenska kyrkan har sedan länge den trons enhet som Guds Ord och bekännelsen talar om, och som är en förutsättning för medlemskap och gemenskap, gått förlorad [1 Kor 1:10, Ef 4:5, Augsburgska bekännelsen artikel VII, SKB, s. 59]. Svenska kyrkan är inte en kyrka på Den Heliga Skrifts och den evangelisk-lutherska bekännelsens grund och kan därför inte utgöra något andligt hem för evangelisk-lutherska trosbekännare. Vill man vara trogen Ordet och den lutherska bekännelsen är det ohållbart att vara medlem i en kyrka som lämnat denna trohet.

Det har ödeläggande följder för Guds folk om man inte tar det steg som Guds Ord föreskriver [Matt 7:15, Rom 16:17, Upp 18:4]. Det måste ske en kompromisslös brytning med allt som bedrövar Guds Ande. Detta gäller såväl den enskilde som församlingen. I annat fall lämnar Anden oss och ljusstaken flyttas från dess plats [2 Kor 6:14-7:1, Gal 5:16-26, Upp 2:4-5, 14-16]. Om man utsätts för falsk lära är risken stor att man förlorar tron. Därför måste man hålla sig till rätt förkunnelse. Eftersom det är helt uppenbart att Svenska kyrkan och Uppsala domkyrkoförsamling avfallit från Guds Ords lära kan jag inte längre kvarstå som medlem. För mitt samvetes skull utträder jag - jag vill varken ekonomiskt eller på annat sätt stödja er verksamhet.

Den främsta anledningen till att jag skriver denna förklaring är att ni, präster i Uppsala domkyrkoförsamling, skall få en möjlighet till besinning och omvändelse. I Bibeln talas det om att lärare (i den kristna tron) skall få en mycket strängare dom än övriga [Jak. 3:1]. Varför predikar ni inte lag och evangelium så att människor kan föras in i livet i Gud? När talade ni senast om för församlingen att de alla är förtappade syndare [Rom. 3:23] (lagen), men att de alla är återlösta, friköpta, genom Jesu blod [Rom 3:24] (evangeliet) och att de genom tron på Jesus, världens ende Frälsare [Joh. 14:6, Apg 4:12] har evigt liv och salighet [Joh. 3:16]? Har ni inte själva fått era ögon öppnade för denna sanning (det enda nödvändiga!) skall ni inte träda upp som predikanter utan avsäga er era uppdrag. Jag ber och vädjar till er att låta er omvändas. Guds löften gäller alla människor utan undantag. Hur stor synd och falsk lära ni än har gjort er skyldiga till, så står förlåtelsen och frälsningen öppen för er. Paulus fick förlåtelse för sin fariseism och sitt förföljande av de kristna. Det finns nåd för den störste av syndare. Omvänd er därför i Jesu namn! Det kommer en dag då det är för sent.

Lars Borgström, komminister redemptus

Nattvardsfrågor

ÖvrigtPosted by Lars 2007-03-16 11:29:45
Kristna frågor

formulerade av Martin Luther till dem som förbereder sig för att ta emot Herrens nattvard

1. Tror du att du är en syndare?

Ja, jag tror att jag är en syndare.

2. Hur vet du det?

Det vet jag av Guds tio bud som jag inte har hållit.

3. Ångrar du dina synder?

Ja, jag ångrar att jag har syndat mot Gud.

4. Vad har du förtjänat av Gud på grund av dina synder?

Jag förtjänar Hans vrede och missnöje, kroppslig död och evig fördömelse.

5. Är du övertygad om att du är frälst?

Ja, det är jag övertygad om.

6. Vem förtröstar du då på?

Jag förtröstar på min käre Herre Jesus Kristus.

7. Vem är Jesus Kristus?

Jesus Kristus är Guds Son, sann Gud och sann människa.

8. Hur många Gudar finns det?

Det finns bara en Gud, men tre personer i Gud: Fadern, Sonen och den Helige Ande.

9. Vad har Kristus gjort för dig så att du kan förtrösta på Honom?

Han har dött för mig och utgjutit sitt blod för mig på korset till förlåtelse för mina synder.

10. Har Fadern också dött for dig?

Det har Han inte gjort, för Fadern är endast Gud och likadant är det med den Helige Ande. Men Sonen är sann Gud och sann människa. Han dog för mig och utgöt sitt blod för mig.

11. Hur vet du detta?

Jag vet detta av det heliga evangeliet och av orden i den heliga nattvardens sakrament.

12. Vilka ord är det?

Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog Han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: ”Tag och ät! Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig.”

På samma sätt tog Han bägaren, tackade Gud och gav åt dem och sade: ”Drick alla av den. Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som är utgjutet för er till syndernas förlåtelse. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig.”

13. Tror du då att Kristi sanna kropp och blod är i sakramentet?

Ja, det tror jag.

14. Vad är det som får dig att tro det?

Det som får mig att tro detta är Kristi ord: ”Tag och ät! Detta är min kropp … Drick alla av den. Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod.”

15. Vad vill Kristus att du ska göra då du äter Hans kropp och dricker Hans blod i Herrens heliga nattvard?

Kristus vill att jag ska komma ihåg och förkunna Hans död och utgjutandet av Hans blod, som Han har lärt mig: ”Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig.”

16. Varför vill Kristus att du ska komma ihåg och förkunna Hans död?

Han vill att jag ska göra detta så att (1) jag lär mig att ingen skapad varelse kunde gottgöra för mina synder, utan endast Kristus, som är sann Gud och sann människa, kunde och gjorde detta; (2) jag lär mig att se med förskräckelse på mina synder och inse att de verkligen är stora; (3) jag finner glädje och tröst endast i Kristus och tror att jag äger frälsning genom tron på Honom.

17. Vad fick Honom att dö och betala helt och fullt för dina synder?

Det var Hans stora kärlek till sin Fader och till mig och andra syndare som fick Honom att göra detta, som Skriften lär (Joh. 14:31, Rom. 5:8, Gal. 2:20, Ef. 5:2).

18. Slutligen, varför önskar du ta emot den heliga nattvarden?

Jag önskar göra detta så att jag lär mig tro att Kristus på grund av sin stora kärlek dog för mina synder och att jag också lär mig av Honom att älska Gud och mina medmänniskor (min nästa).

19. Vem är det som förmanar och får dig att ta emot nattvarden ofta?

Det är min Herre Kristus, som genom sin befallning och sitt löfte förmanar och får mig till det, och även mina synders börda som vilar tungt på mig och får mig att känna hunger och törst efter den heliga nattvarden.

20. Vad kan en människa göra om hon inte är medveten om syndens börda och inte känner hunger och törst efter den heliga nattvarden?

Till den människan kan man inte ge något bättre råd än att hon för det första lägger sin hand på hjärtat och känner efter om hon fortfarande består av kött och blod och att hon också ovillkorligen ska tro vad Skriften säger om detta (Gal. 5:17, 19-21, Jes. 64:6, Rom. 7:18).

För det andra ska hon se sig omkring och ta reda på om hon fortfarande befinner sig i världen och komma ihåg att där kommer det inte att saknas synd och svårigheter, som Skriften säger (Joh. 15:18-25, Matt. 24:9-13, Apg. 14:22).

För det tredje kommer denna människa helt säkert att ha djävulen omkring sig. Med sina lögner och mord dag och natt kommer djävulen inte att ge henne någon frid. Så beskriver Skriften djävulen (Joh. 8:44, 1 Petr. 5:8, Ef. 6:10-12, 2 Tim. 2:26).

21. Vad kan du göra om du är sjuk och inte kan komma till Herrens bord?

Då kan jag skicka efter min pastor att be med mig och ge mig den heliga nattvarden privat.

22. När är det lämpligt att göra detta?

Det kan man göra inte bara då döden närmar sig, utan tidigare innan man har förlorat alla fysiska och mentala krafter.

23. Varför vill du göra detta?

Jag vill göra detta för att jag genom den heliga nattvarden ska få förvissning om att mina synder är förlåtna och frälsningen tillhör mig.

Ett besök i Halls missionshus

ÖvrigtPosted by Lars 2007-03-16 10:53:37

av Lars Borgström Ett besök i Halls missionshus

På Fastlagssöndagen firades gudstjänst i Halls missionshus. Det ligger i Tierp i norra Uppland och tillhör Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner. Här samlas man kring Guds Ord en gång i månaden. Denna söndag var vi tjugofem äldre och yngre som slutit upp. Predikade gjorde predikant Rune Karlsson. Han talade om att få se Jesus (se nedan). En ungdomskör sjöng sedan ”Om jag ägde allt men icke Jesus, Vore livet värt att levas då?” och ”Namnet Jesus vill jag sjunga”. Efteråt bjöds vi på kaffe, smörgås och semla. Vi avslutade dagen med att tillsammans sjunga ett par läsarsånger. Det var en mycket välsignad högtidsdag då vänner kom samman. Men viktigast av allt var att Jesus var mitt ibland oss (Matt. 18: 20).

Historik

Halls missionshus byggdes 1912, men den evangeliska väckelsen hade nått Tierp redan under mitten av 1800-talet. En av de första konventiklarna hade hållits av Oscar Ahnfelt 1851. Norra Upplands Missionsförening bildades 1863 och anslöts till EFS. Väckelsen hade framgång och två missionshus byggdes i Tierp i slutet av 1870-talet. Men djävulen kunde naturligtvis inte låta Herrens verk vara oantastat. Som bekant uppträdde Waldenström vid denna tid med sin nya försoningslära, där Jesu ställföreträdande strafflidande förnekades. Den norra hälften av Uppland kom helt att uppslukas av den waldenströmska rörelsen. Det fanns endast ett undantag, och det var en liten läsargrupp i Tierps socken. År 1883 bildades Tierps Evangelisk-Lutherska missionsförening. Man stod utan lokal eftersom de missionshus man varit med att bygga hade tillfallit Svenska Missionsförbundet.

En ny väckelsevåg svepte över bygden de första åren av 1900-talet. Särskilt kom många unga människor till tro och föreningen vitaliserades. När sedan den kolmodinska striden, som gällde frågan om Bibelns ofelbarhet, bröt ut inom EFS ställde sig missionsföreningen på den bibeltrogna sidan. Detta fick till följd att föreningen lämnade EFS 1911. Fram till denna tid hade mötena hållits i skolhusen, men dessa stängdes nu av prästerskapet för föreningen. Ett eget missionshus blev nödvändigt. Eftersom många av medlemmarna bodde i Halls, bestämde man att där skulle det nya missionshuset byggas. Invigningen hölls 1912 under medverkan av Bibeltrogna Vänners förste ordförande Lambert Jepsson. (Historiken bygger på art. ”Något om väckelsen i norra Uppland” av Dick Juhlin. Den är publicerad i Bibeltrogna Vänners Julkalender 1993.)

De senaste decennierna har föreningen fört en stillsam och något undanskymd tillvaro. Men ifjol målades det vackra missionshuset om och förhoppningsvis hittar någon eller några av bygdens folk till gudstjänsterna. De flesta av besökarna reser långväga ifrån. Guds rena och klara Ord är tyvärr mycket sällsynt i Uppsala med omnejd.

Förkunnelsen

Vi som hade lyckan att vara i Halls missionshus denna dag fick höra ett fulltonigt evangelium. Predikotext var Joh. 12: 20-33. Vi fick se Jesus såsom ställföreträdaren som bar vårt straff. Det var ett svårt lidande Han utstod när spikarna drevs in i Hans kött. Men det var inte bara ett kroppsligt lidande Han utstod. Han fick dessutom smaka Gudsövergivenhetens hemska verklighet. Alla synder lades på Honom. Jesus var på korset i Guds ögon den ende syndaren som begått alla enskilda synder genom världshistorien. Rosenius dagbetraktelse från den 15 januari citerades (anförda ord är i sin tur ett Luthercitat): ”När den barmhärtige Fadern kastade allas våra synder uppå Honom, sade Han: Du skall vara det alla människor varit och äro, ifrån tidens begynnelse intill dess ända; du skall vara den syndaren, som tog äpplet i paradiset; du skall vara David, som bedrev hor och mord; du skall vara Paulus, som förföljt, försmädat och förövat all våldsamhet etc. Korteligen, du skall vara det alla människor äro, likasom hade du allena gjort alla människors synder; därför tänk nu på, huru du betalar och gör tillfyllest för dem.”

Världen fick sin dom och denna världens furste kastades ut. Eftersom ställföreträdaren tog världens dom har åklagaren inga rättigheter längre. Men vi har idag rättighet att visa bort honom till Jesus.

Jesus var kornet som föll i jorden och dog för att bära rik frukt. Genom att med sitt liv betala vår syndaskuld återlöste Han mänskligheten. Men också vi måste dö för att vinna evigt liv. Det är vår gamla människa som måste dödas. Om vi älskar vårt gamla liv leder det till evig död. Det är inte lätt alla gånger att vara kristen. Inte bara det egna köttet utan även yttre svårigheter är att vänta. Vi har att räkna med att lida förföljelse eftersom vår Herre är föraktad av denna värld.

Sådant var i korthet det budskap som predikades i Halls missionshus Fastlagssöndagen 2004. Bed att verksamheten i Halls missionshus får bli många till välsignelse!

Samtal med Jesusbarnet

ÖvrigtPosted by Lars 2007-03-16 10:36:52

SAMTAL MED JESUSBARNET

Kyrkofadern Hieronymus, som översatte Bibeln till latin, Vulgata, bodde efter slutat livsverk i ett kloster i Betlehem. Från sin arbetscell kunde han se över ängarna bort mot den plats som utpekades som Jesu födelsestall.

”Så ofta jag blickar mot Betlehem, har mitt hjärta ett samtal med barnet Jesus. Jag säger: ´Ack, herre Jesus, hur du fryser och darrar, hur hårt du ligger för min salighets skull! Hur skall jag kunna vedergälla dig detta?´ Då synes det mig som om barnet svarar: ´Jag önskar ingenting käre Hieronymus. Giv dig tillfreds! Jag skall bli ännu torftigare i örtagården och på det heliga korset.´ Jag fortsätter att tala: ´Kära Kristusbarn, jag måste nödvändigt få giva dig alla mina pengar.´ Barnet svarar: ´Himmel och jord tillhör mig. Jag behöver ej pengar. Giv dem åt de fattiga, så vill jag betrakta det såsom vore det givet åt mig.´ Jag fortsätter: ´Kära Kristusbarn, det vill jag gärna göra, men jag måste få ge dig något. Annars skulle jag dö av smärta.´ Barnet säger: ´Käre Hieronymus, eftersom du är så frikostig, så skall jag säga dig, vad du skall ge mig. Giv mig dina synder, ditt onda samvete och din förtappelse.´ Jag svarar: ´Vad skall du göra med dessa ting?´ Kristus svarar mig: ´Jag vill ta dem på mina skuldror, det skall vara min härlighet och mitt herradöme. Jesaja har förutsagt, att jag vill bära och borttaga dina synder.´

Då började jag gråta och sade: ´Barn, kära Kristusbarn, huru har du icke rört mitt hjärta! Jag trodde att du ville ha något av mig, och så vill du bara ha det onda hos mig. Tag bort vad som är mitt! Giv mig vad som är ditt! Så blir jag fri från synden och viss om det eviga livet.´”

« Previous