Skattkistan

Skattkistan

Anden verkar genom Ordet och sakramenten

InsändarePosted by Lars 2016-05-03 21:25:30

Insändare inskickad till Dagen den 31/1. Refuserad.

Anden verkar genom Ordet och sakramenten

I sitt försvar för sin uppskattande hållning gentemot andra religioner hävdar biskop Åke Bonnier att Guds Ande verkar i dem och att vi alla är ”barn till en och samma gud” (Dagen 31/3). Insändare inskickad till Dagen den 31/1. Refuserad.

Bibeln lär emellertid att endast de som är kristna är Guds barn: ”Men åt alla som tog emot honom (Ordet, Kristus) gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn” (Joh. 1:12). För Svenska kyrkans företrädare betyder emellertid inte Bibeln särskilt mycket. Därför är det möjligt att från det hållet möta snart sagt vilka påståenden och uppfattningar som helst. Att lösgöra sig från den Heliga Skrift och ägna sig åt egna funderingar, åberopa privata uppenbarelser eller luta sig mot kyrkliga traditioner kallas inom luthersk teologi för svärmeri. Guds Ande uppenbarar sanningen för oss genom sitt Ord, i Bibeln. Genom sitt Ord och sina sakrament – ingen annanstans, och verkligen inte i andra religioner! – verkar Han på våra hjärtan, så att vi tror evangeliet om frälsning genom Jesus Kristus. Vår syndfulla natur vill emellertid inte låta sig nöja med det givna Ordet i den Heliga Skrift, utan ägnar sig hellre åt svärmeri i en eller annan form. Luther skriver på följande sätt i Schmalkaldiska artiklarna:

”Med ett ord vidlåder svärmeriet Adam och hans barn från världens begynnelse till dess slut, enär det inplanterats och inympats som ett gift i dem av den gamle draken. Det är också ursprunget och drivkraften till allt kätteri, även till påvedömet och muhamedanismen. Därför böra vi ovillkorligen hålla fast därvid, att Gud vill handla med oss människor blott genom sitt yttre ord [d.v.s. Bibeln, egen anm.] och sakrament. Men allt som utan detta ord och sakrament prisas såsom ande, det är av djävulen.” (Svenska kyrkans bekännelseskrifter, s 334).

När Bonnier hävdar att det finns frälsning också i andra religioner visar han inte bara hur han avlägsnat sig från Bibelns vittnesbörd, utan även från sin egen kyrkas bekännelseskrifter. Luther skriver på ett annat ställe i Schmalkaldiska artiklarna om tron på Jesu Kristi försoningsverk, att ”allenast denna tro gör oss rättfärdiga” och går sedan genast vidare med hur viktigt det är att kyrkan håller fast vid detta:

”Från denna artikel kan man icke vika eller beträffande densamma kan man icke göra några eftergifter, om än himmel och jord och vad som icke äger bestånd störtade samman. Ty ´det finns intet annat namn åt människorna givet, genom vilket vi kunna bliva saliga´, säger den helige Petrus Apg. 4. ´Och genom hans sår äro vi helade´, Jes. 53” (Svenska kyrkans bekännelseskrifter, s 313).

Bara den kyrka som troget håller fast vid Bibelns ord om frälsning endast genom Jesus Kristus och frimodigt förkunnar detta budskap är till någon nytta och välsignelse för världen. Utan spridandet av detta budskap föds, lever och dör människor i andligt mörker. Det finns endast en Frälsare och utan Honom går människor förlorade (Joh. 3:36, 14:6, Apg. 4:12, 1 Joh. 2:23, 5:12, 2 Joh. 1:9).

Lars Borgström, präst i Lutherska Församlingen i Stockholmsområdet



Okej med läromässiga avsteg i över hundra år

InsändarePosted by Lars 2016-03-10 19:35:35

Insändare publicerad i Dagen 9/3 2016

Okej med läromässiga avsteg i över hundra år

Joel Wadström pekade i en debattartikel (Dagen 25 februari) på diskrepansen mellan Svenska kyrkans förkunnelse och hennes bekännelseskrifter. Riktigt konstaterar han att ”en sådan här utveckling sker inte över en natt och bakgrunden handlar till stor del om ledningens syn på bekännelseskrifternas auktoritet”. Men när tog denna utveckling sin början?

När det gäller bekännelseskrifternas roll som auktoritet i Svenska kyrkan skedde en mycket betydelsefull förändring 1893. Vid Allmänna kyrkomötet­ detta år beslutades det att en ”evangelisk” syn på bekännelse­skrifterna skulle gälla. Med detta menade man att man inte skulle vara bunden vid bekännelseskrifternas bokstäver utan i stället skulle frihet åtnjutas.

Biskop Gottfrid Billing var främste företrädare för denna syn. Den motsatta ståndpunkten kallades pejorativt i debatten för ”lagisk” eller ”juridisk”. Bakgrunden till 1893 års beslut var att det inkommit förslag om att reducera bekännelsen till att endast omfatta Augsburgska bekännelsen. Förslaget avslogs och alla bekännelseskrifter behölls, dock skulle ”evangelisk frihet” råda i förhållande till bekännelsens bokstav.

Detta lösliga och diffusa förhållningssätt till bekännelseskrifterna (var går gränserna för den evangeliska friheten?) bekräftades sedan vid kyrkomötena 1920, 1925 och 1934. Ett kyrkosamfund är naturligtvis i sin fulla rätt att ändra sin lära, men det är uppenbart att denna syn på bekännelseskrifterna inte var den som dess författare och undertecknare hade, inte heller den Svenska kyrkan tidigare haft eller som konfessionella lutherska kyrkor ännu i dag har.

Med hjälp av denna nya syn på bekännelseskrifterna, bedrägligt kallad ”evangelisk”, har Svenska kyrkan under mer än hundra år kunnat ägna sig åt ett dubbelspel. Tack vare en formell bekännelse till bekännelseskrifterna, samtidigt som bundenheten begränsas till ett minimum, har förvandlingen av Svenska kyrkan från en luthersk kyrka till en kyrka anpassad efter den sekulariserade tidsandan varit mycket effektiv.

De konservativa grupperna inom Svenska kyrkan har därigenom kunnat lugnas och de liberala kan inte bli föremål för kyrko- och lärotukt.

De risker Joel Wadström talar om, att ”friheten till avsteg från läran i förlängningen blir kännetecknande för prästämbetet” och att ”vigningslöftena snart bara ärtomma ord” är sedan länge fullbordade fakta.

Lars Borgström,

präst i Lutherska församlingen i Stockholmsområdet



Söderbloms teologi var en stor katastrof

InsändarePosted by Lars 2015-08-26 16:04:41

Nedanstående publicerades i Dagen den 27/8 2015:

Söderbloms teologi var en stor katastrof

I samband med att det blivit känt att Stockholms domkyrkoförsamling under hösten kommer att anordna synkretistiska gudstjänster har Nathan Söderblom hamnat i fokus. Prästerna i domkyrkoförsamligen menar att de verkar i hans anda, vilket betraktas som ”en oförskämdhet” av Dagens Elisabeth Sandlund. Precis som biskop em. Jonas Jonsson framhåller, då han intervjuas i frågan, verkar det som att ”alla vill göra anspråk på Nathan Söderblom”.


Att Söderblom var synn­erligen begåvad och rikt utrustad är tydligt utifrån hans livsgärning, men ser man till hans andliga inriktning och påverkan på samtid och eftervärld var han en stor katastrof – åtminstone från ett klassiskt, bibeltroget perspektiv.


Vad som behöver framhåll­as är att Söderblom i kraft av sin position var en av liberalteologins allra främsta spridare i vårt land. Han förnekade fysiska underverk och i konsekvens därmed avvisade han också tanken på Kristi kroppsliga uppståndelse från de döda och uttryckte sig svävande angående Kristi gudom.
Vad gäller Söderbloms ekumeniska strävanden kan man ifrågasätta om det utifrån biblisk synpunkt verkligen är riktigt att förena olika konfessioner och samfund – där somliga avlägsnat sig mycket långt från biblisk lära – för att försöka komma till rätta med tidens världsliga problem.


En som inte tyckte det, var den finländske ärkebiskopen Gustaf Johansson som avböjde finsk representation vid det ekumeniska mötet i Stockholm 1925, med motiveringen att mötet sysslade med uppgifter som hör till staten och inte den kristna kyrkan. Han skrev också: ”De kristna folken lider svårt under otrons makt. Hur mycket lättsinne möter man inte i de moderna teologernas skrifter! Hur misshandlas inte den Heliga skrift! ... Och i denna tid kallar man i Stockholm samman en kristen världskonferens, där politiska, ekonomiska och sociala fråg­or skall behandlas, under det att trosfrågorna ställs åt sidan!”

Professor Ole Hallesby skrev om Söderbloms ekumenism: ”Att män som ärkebiskop Söderblom satte himmel och jord i rörelse för att skaffa den liberala teologin världsomfattande erkännande, det kan jag förstå, men att positiva och bekännelsetrogna lutherska teologer vill vara med om att ge den ett sådant erkännande, det har jag aldrig kunnat begripa.”


Hur Söderblom skulle ha ställt sig till höstens synkretistiska gudstjänster i Stockholm kan vi förstås inte veta med säkerhet, men min bedömning är att domkyrkoförsamlingens präster med fog kan hävda att de verkar i den gamle ärkebiskopens anda. De går naturligtvis längre än vad som var möjligt på Söderbloms tid, men så har också den liberalteologi som Söderblom representerade nu haft hundra år längre tid på sig att utöva sitt skadliga inflytande.

Lars Borgström,
präst i Lutherska församlingen i Stockholmsområdet



Mörk framtid för Kristdemokraterna

InsändarePosted by Lars 2015-03-25 07:30:42
Nedanstående insändare skickades till en rad tidningar; Dagen, Världen Idag, Barometern och Säffle-Tidningen, men blev inte publicerad.

Mörk framtid för kristdemokraterna

KD har länge varit på glid bort från traditionella värderingar på etikens område, värderingar som i vårt land länge försvarades av landets kyrkor och kristna opinionsbildare. Denna utveckling började redan under Alf Svenssons period, men eskalerade fullständigt under Göran Hägglunds år som partiledare. Så har man sedan länge övergett försvaret av de ofödda människorna och var t.o.m. genom Göran Hägglunds agerande huvudansvarigt parti då rätten för utländska kvinnor att genomgå aborter i Sverige infördes (abortturismen).

Nu står KD inför valet av ny partiledare och Ebba Busch Thor har framstått som den främsta kandidaten. De som hoppas på ett återvändande till den kristna värdegrunden lär bli besvikna. Ebba Busch Thor har beskrivits som mer värdekonservativ än andra kandidater, men i en radiointervju (Ekot 14/2) redogör hon helt oförblommerat för sin människofientliga linje: Aborter skall få utföras upp till v 22 med Socialstyrelsens tillåtelse och abortturismen är enligt henne ”en ordning som fungerar väl” och hon ”ser inte anledning att riva upp den”. Att beskriva det industriella avlivandet av människor som en ”ordning som fungerar väl” är fruktansvärda ord! De vittnar om en total okänslighet för hur människovärdet kränks genom dessa bestiala handlingar. Att det med skattebetalares pengar rutinmässigt dödas ofödda människor - ca 100 per dag, året runt - är en himmelskriande oförrätt som trycker vårt land djupt ned i det moraliska träsket. Skulden för dessa dåd bringar olycka över land och folk.

Ebba Busch Thor anser också, enligt samma intervju, att homosexuella skall få adoptera. Att barn behöver och mår bäst av en mamma och en pappa, den naturliga ordning som också framhålls av den kristna etiken, tycks också vara en hållning som KD alltmer främjar sig ifrån.

Det förtroendekapital KD en gång hade, då de följde partiets ursprungliga riktlinjer, är helt förbrukat. Ingenting finns kvar. Partiet har inte något existensberättigande längre och epitetet ”Krist”- i partinamnet blir närmast ett hån mot dem som omfattar den kristna etiken.

Lars Borgström, styrelseledamot Kristna Värdepartiet

Bengt-Olov Söderkvist, styrelseledamot Kristna Värdepartiet



Låt Bibeln förbli norm

InsändarePosted by Lars 2015-03-25 07:26:47

Publicerad i Dagen måndagen den 25/3 2015

LÅT BIBELN FÖRBLI NORM
Joel Halldorf varnar i artikeln "Homosexualitet ingen regelfråga" (Dagen 18/3) för biblicistisk argumentation då det gäller samkönad kärlek. Han säger där ett par märkliga saker som måste kommenteras.

För det första anförs frågan om kvinnligt ledarskap som ett exempel på hur församlingarna ändrat inställning och, därför att församlingarna inte längre följer de apostoliska förbuden mot denna företeelse (se 1 Kor. 14:33-38 och 1 Tim 2:12-14), så har "biblicismen" spelat ut sin roll. Resonemanget blir alltså i verkligheten: Eftersom församlingarna är olydiga på ett område så går det inte att upprätthålla den bibliska ordningen på ett annat område heller. Men en synd legitimerar inte ytterligare synd! Då man insett att överträdelse redan skett på ett område borde slutsatsen istället bli: Låt oss omvända oss och återgå till den bibliska ordningen också där!

Som ett andra exempel på hur församlingarna inte längre följer den "biblicistiska" linjen anförs de kvalifikationer som församlingsledare och pastorer skall ha enligt 1 Tim 3:2 och Tit 1:8. Joel Halldorf konstaterar helt sonika att dessa bibelord förbjuder frånskilda personer att väljas till ledare. Men det är en tolkning han gör. I bibeltexterna står bara att den som insätts i en sådan ställning skall vara "en kvinnas man". Minst lika troligt är att Paulus förbjuder promiskuösa personer att inneha dessa tjänster, eftersom den dåtida kulturen var mycket lössläppt.

Så till själva sakfrågan: Det kan vara bra att homosexualiteten diskuteras ur olika infallsvinklar. Framför allt bör det undervisas om välsignelsen av det av Gud instiftade äktenskapet, som är livslångt och mellan man och kvinna (Matt. 19:4-6). Det är att visa på en "biblisk vision av det goda". Sociala och psykologiska aspekter kan behandlas, men för en kristen är det alltid till sist Guds klara ord som gäller.

Talet om att inte låta de enskilda bibelverserna ensamma vara bestämmande utan istället också se till "grundläggande frågor" är ett farligt tal och känns igen från Svenska kyrkans argumentation då den kyrkan ändrade sin inställning till homosexualitet. Från och med utredningen "Kyrkan och homosexualiteten" 1994 övergav man de tidigare försöken (eftersom de var hopplösa) att komma runt vad de bibliska texterna – enklast uttryckt – betyder, och valde istället att pröva ett nytt sätt att förhålla sig till Bibeln. Man valde att ta fasta på dess "kärleksbudskap" (såsom man själv definierade det) och bejaka allt det som bedöms befrämja denna kärlek, även om det strider mot konkreta bibliska bud. Att Bibeln inte på detta sätt spelar ut de konkreta buden mot kärleksbudskapet, utan tvärtom menar att kärleken till Jesus visar sig just i hållandet av buden (Joh. 14:15), tycks man inte ha bekymrat sig över.

Bibeln gäller som norm i såväl "grundläggande frågor" som i enskilda, konkreta frågor. Dessa två motsäger aldrig varandra, utan de enskilda buden är ett uttryck för Guds väsen, som är kärlek. Därför måste vi hålla fast vid allt Guds ord. Jesus säger: "Därför ska den som upphäver ett av de minsta av dessa bud och lär människorna så kallas minst i himmelriket. Men den som håller dem och lär ut dem, han ska kallas stor i himmelriket" (Matt. 5:19).

Lars Borgström, präst i Lutherska Församlingen i Stockholmsområdet



Alla skall inte med!

InsändarePosted by Lars 2015-03-04 11:17:56
Nedanstående insändare publicerades i Smålänningen den 12/1 2015:

-------

Alla skall inte med!

Att skolan är i kris – och det sedan länge – inser nu de flesta. De katastrofala PISA-resultaten (där skolresultat jämförs internationellt) kan inte längre bortförklaras med att det är fel på testerna, eller med att de inte skulle registrera områden där vi menar oss vara i topp: självständigt tänkande, demokrati eller vad det nu kan vara. Ju fortare försvarsmekanismerna avslöjas och avlägsnas, desto snabbare kan problemen angripas på ett konstruktivt sätt. Skall Sverige lyckas höja nivån på elevernas kunskaper måste radikala åtgärder vidtas. Och det är bråttom eftersom det handlar om det uppväxande släktet som är Sveriges framtid.

Vad skall då göras? Det finns förstås många orsaker till dagens kunskapskris (oroliga hemförhållanden, låg lärarstatus, föraktet för ”katederundervisning” och ”faktainlärning” m.m.), men här skall endast pekas på en viktig faktor som orsakat förödande konsekvenser: inkludering.

År 1976 presenterades SIA-reformen (Skolans Inre Arbete) av det socialdemokratiska statsrådet Lena Hjelm-Wallén. Där sattes de tankar och utvecklingslinjer som sedan 60-talet vuxit sig allt starkare på pränt. Till de viktigaste punkterna hörde att alla elever, också de med svåra koncentrationssvårigheter och uppförandeproblem, liksom de studiemässigt svaga, skall undervisas i samma klassrum. Resultatet? Prof. Inger Enkvist ger det självklara svaret i en debattartikel: ”Detta påverkade alla elevers studiemöjligheter och gjorde lärarnas uppgift stressande, för att inte säga omöjlig” (SvD 2014-12-03).

Med egna lärarerfarenheter från såväl grund- som gymnasieskola förundras vi över att detta sakernas tillstånd tillåts fortgå år efter år. De övriga eleverna skulle ju hinna så mycket längre i de olika ämnena om inte de tre-fyra stökiga eleverna tilläts sabotera lektionerna! I vilka andra sammanhang i samhället tillåter man att vissa skriker, provocerar och är så stökiga att verksamheten lider allvarlig skada? Inte på träningen, inte på konserter, inte på föreläsningar. Varför i skolan?

Vi har ju skolplikt i Sverige, kanske någon invänder. De stökiga eleverna är ju där inte av fri vilja, utan av lagstadgad plikt. Jo, förvisso – men ingenting säger att de måste vara med i den vanliga skolklassen. Istället för att i högre eller lägre grad sabotera andra elevers inlärningsmöjligheter och driva lärare in i utbrändhet, skulle de vara betjänta av specialanpassad undervisning med mer praktiska inslag. Alla skall inte med i den vanliga skolklassen, men alla – såväl de lugna och duktiga eleverna som de med olika slags svårigheter - skall få den undervisning som är bäst för dem!

Lars Borgström,

riksdagskandidat Kristna Värdepartiet, skolpolitiksansvarig

Mats Selander,

riksdagskandidat Kristna Värdepartiet



Förödelsens styggelse

InsändarePosted by Lars 2015-01-24 18:13:35

Insändare till Uppsala Nya Tidning 29/5 2008, ej publicerad

Insändare till UNT

Förödelsens styggelse

Tio år efter den homoerotiska Ecce Homo-utställningen är det dags igen för en ny skändning av Jesus, Guds Son och världens ende Frälsare, då denna utställning skall repriseras i höst. Avfallet från den ende sanne Guden har gått så pass långt inom Svenska kyrkan att Rom. 1:26-28 sedan länge är en verklighet: Eftersom de övergivit Gud har Han utlämnat dem till falska föreställningar och skamliga lidelser.

Runt om i världen protesterar muslimer när deras profet vanhelgas av de "otrogna". I vårt land går Svenska kyrkan i spetsen vad gäller hädelser och vanhelgande av det som för kristna människor är dyrt och heligt. Eftersom hädelsen skall ske i domkyrkan, Sveriges rikshelgedom, går det inte att undgå att tänka på "förödelsens styggelse" på helig plats (Matt. 24:15-16). Jag uppmanar därför alla kristna att fly den fallna skökokyrkan. Det finns bibeltroende församlingar av den evangelisk-lutherska bekännelsen!

Lars Borgström, pastor i Pauluskapellet, Uppsala.



Fel med homosexuella äktenskap

InsändarePosted by Lars 2014-08-16 10:46:42

Insändare publicerad i Aftonbladet 11/7 2014.

Fel med homosexuella äktenskap

Siewert Öholm vill slå vakt om det traditionella äktenskapet i intervju i Aftonbladet (30/6) och beklagar att Kristdemokraterna inte gör det. Öholms röst är ytterst välkommen.Varje rättskaffens människa som inte tidigare insett situationens allvar måste nu yrvaket göra det – och agera!

Frågan om homosexuella äktenskap är i högsta grad en samhällsfråga. Det krävs inga religiösa källor för att förstå vad som är rätt på denna punkt. Vad som är "enligt naturen" inses nämligen enkelt genom att man vecklar ut två planscher över människokroppen; en över den manliga och en över den kvinnliga. De två är anpassade för varandra. Det är också endast en man och en kvinna som kan fortplanta sig. Naturen bär med sig sin egen bruksanvisning.

Det är riksdagsval i höst. Endast ett parti står frimodigt upp för alla människors fulla människovärde och talar samtidigt klarspråk om det helgade äktenskapet. Det partiet vill riva upp den lag om homosexuella ”äktenskap” som antogs 2009 och återställa äktenskapsbalken i dess tidigare form. Det partiet vill även dra in alla statliga bidrag till så kallade norm- och queerteoretisk forskning. Det partiet är det nybildade Kristna Värdepartiet. Sverige, dags att vakna!

Lars Borgström, riksdagskandidat Kristna Värdepartiet

Bengt-Olov Söderkvist, riksdagskandidat Kristna Värdepartiet

Gullan Malmquist, riksdagskandidat Kristna Värdepartiet





Next »