Skattkistan

Skattkistan

Vakna upp!

InsändarePosted by Lars 2014-06-16 13:23:29
Insändare till Dagen skickad den 5/6 2014. Refuserad.

Dags att vakna!
Uppdrag gransknings ”avslöjande” av förekomsten av botande av homosexuella genom förbön i Svenska kyrkan (28/1) gjorde det uppenbart att en kraftig kristendomsfientlig inställning lägrat sig över såväl Svenska kyrkan som svenska samhället. Den kristne eller den rättskaffens människa som inte tidigare insett detta måste nu yrvaket inse situationens allvar – och agera!

Frågan om homosexualitet är inte endast en fråga för kyrkan, utan är i högsta grad även en samhällsfråga. Frågan kräver inte heller den särskilda uppenbarelsen genom Bibeln för att få sitt svar. Även icke-kristna förstår vad som är rätt på denna punkt. Vad som är "enligt naturen" inses nämligen enkelt genom att man vecklar ut två planscher över människokroppen; en över den manliga och en över den kvinnliga. De två är anpassade för varandra. Det är också endast en man och en kvinna som kan fortplanta sig. Naturen bär med sig sin egen bruksanvisning.

Det som är Guds goda skapelse- och äktenskapsordningar är detta inte bara för de kristna, i kyrkan, utan för alla människor, i hela samhället. Det heterosexuella, livslånga äktenskapet är det optimala för att befrämja mänsklig lycka och samhällets fortbestånd. Den homosexuella livsstilen däremot är destruktiv, vilket visar sig i homosexuellas överrepresentation vad gäller alkohol- och drogmissbruk, allvarliga depressioner (se Comprehensive Psychopathology 34. May/June 1993), självmordsförsök (se Journal of Personality and Social Psychology 61 [November 1991]:776-88) o.s.v. Idag pågår en fruktansvärd indoktrinering av det uppväxande släktet i skolan, på TV (t.ex. Uppdrag granskning) och i ungdomskulturen att acceptera och ibland t.o.m. anamma homosexualitet, helt enligt RFSL´s och liknande organisationers önskemål.


Det är riksdagsval i höst. Endast ett parti vill riva upp den lag om homosexuella ”äktenskap” som antogs 2009 och återställa äktenskapsbalken i dess tidigare form. Det partiet vill även dra in alla statliga bidrag till s.k. norm- och queerteoretisk forskning. Det partiet är det nybildade Kristna Värdepartiet. Dags att vakna!

Lars Borgström, riksdagskandidat Kristna Värdepartiet



Uppdrag granskning och Svenska kyrkans avfall

InsändarePosted by Lars 2014-06-16 13:21:31

Insändare skickad till Världen idag 31/5 2014. Refuserad

Uppdrag granskning och Svenska kyrkans avfall

I Uppdrag gransknings program den 28/5 ”avslöjades” att det finns präster i Svenska kyrkan som ber för homosexuella att dessas sexuella läggning skall få en ny orientering. Det var kusligt att se hur självklart vårt svenska samhälle, här representerat av SVT, fördömde allt ifrågasättande av den homosexuella livsstilen. De figurerande prästerna var mycket beskedliga och otillbörligt försiktiga (ingen fanns som trädde upp och sade: ”Så säger Herren”), men ändå hamnade de i onåd och hängdes ut som ondskefulla människor i allmänhetens ögon.

Det allra allvarligaste är emellertid att Sveriges största kyrkosamfund, med ärkebiskopen i spetsen, också övergett den kristna tron och moralen. Det vållar inga som helst förståelseproblem att informera sig om kristendomens inställning till homosexualitet. Bibeln, som för alla tider utgör Guds uppenbarelse till mänskligheten, låter ingen sväva i osäkerhet om homosexualitetens följder. Paulus skriver: ”Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike” (1 Kor 6:9-10). Se även Rom. 1:26-28, Jud. v 7 och Svenska kyrkans bekännelseskrifter, s 262.

Även icke-kristna förstår vad som är rätt på denna punkt. Den naturliga lagen, som är inskriven också i hedningarnas hjärtan (Rom. 2:15), inskränks inte till den kristna församlingen. När Luther i Stora katekesen talar om äktenskapets stånd, talar han om vad som ”uppenbart är”, att Gud ”skapat man och kvinna på olika vis, icke till okyskhet, utan för att de skulle hålla samman, vara fruktsamma, föda barn, försörja och uppfostra dem till Guds ära” (SKB, s 420).

Svenska kyrkan och liknade samfund har förlorat sin sälta och duger endast till att trampas ned av människor (jfr Matt. 5:13). Den som är kristen skall inte genom medlemskap ekonomiskt och moraliskt understödja en kyrka som bekämpar kristen tro och den uppfattning om äktenskap och sexualitet som är grundad i Bibeln, i kyrkans 2000-åriga tradition och i naturrätten. Den som tar Guds ord på allvar inser att tiden för utträde ur den avfälliga Svenska kyrkan sedan länge varit inne. Paulus skriver: ”Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem” (Rom. 16:17).

Lars Borgström, präst i Lutherska Församlingen i Stockholmsområdet



Artikel i Mitt i Upplands Väsby

InsändarePosted by Lars 2012-07-30 07:26:29

På följande länk återfinns en artikel i Lokaltidningen Mitt i Upplands Väsby 2005-11-15:

http://arkiv.mitti.se:4711/2005/Arkiv%20v46-05/UpplandsVa%CC%88sby/MIUV10A20051114UVV1.pdf

Rätt utesluta hbt-rörelsen

InsändarePosted by Lars 2012-05-15 21:23:53

Nedanstående artikel sändes till Dagen den 11/5 2012 utan att publiceras

Rätt utesluta hbt-rörelsen

Anders P Lundberg argumenterar för att Jesusmanifestationen skall innesluta hbt-rörelsen (Dagen 2012-05-10). Artikelns röda tråd är inte enkel att följa, men argumenten tycks vara att 1) det är fel att dra gränser mellan ”Kristna och kristna” 2) det är fördomsfullt att inte inse skillnaden mellan en kulturellt betingad kristendomsform och det som är gudomligt inspirerat 3) varje människa skall leva ”autentiskt”, d.v.s. ”i enlighet med den kallelse och person vi var och en har fått oss given” 4) Jesus är viktigare än någon viss sexualmoral 5) Kyrkan måste klara av mångfald, 6) i synnerhet eftersom vi lever i ett Sverige och Europa som präglas av detta.

Vad beträffar gränsdragningen är den nödvändig att göra eftersom pseudokristendom framförts i alla tider med anspråk på att vara kristendom. Det falska måste avvisas för att det äkta skall bevaras. Prövostenen är Bibeln:Om någon talar skall han tala i enlighet med Guds ord” (1 Petr. 4:11). Eftersom hbt-rörelsen förespråkar en sexualmoral som strider mot Bibelns har den ingen hemortsrätt i kristna sammanhang (se Rom. 1:26-28, 1 Kor. 6:9-10 och Jud. v 7 vad Bibeln säger om homosexualitet).

Det är sant att tidsbundna kristendomsuttryck inte får förväxlas med det som är gudomligt inspirerat. Men i detta fall är det just de gudomligt inspirerade skrifterna (se 2 Tim. 3:16) som förbjuder den sexualitet hbt-rörelsen propagerar för. Vidare är inte äktenskapet mellan man och kvinna tidsbundet utan går tillbaka på skapelseordningen. ”Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna” frågar Jesus och tillägger:Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött” (Matt. 19:4-5).

Lundberg begår det naturalistiska felslutet att hävda någontings legitimitet utifrån dess fakticitet. En viss sexuell läggning kan inte accepteras utifrån det faktum att människor har den, hur pass integrerad i personligheten läggningen än må vara – inte ens om den skulle vara medfödd. En grunddogm i den kristna tron är läran om arvsynden (Ps. 51:7, Joh. 3:6), d.v.s. att människan föds med en syndfull natur (fientlig mot Gud, egoistisk, girig, högmodig o.s.v.). Det går därför inte att försvara ett visst beteende utifrån medfödda anlag. Frågan är istället om dessa är goda eller onda.

Jesus är naturligtvis viktigare än allt annat, eftersom Han är Herren. Men det går inte separera tron på Jesus från det Hans budskap Han meddelar, antingen direkt eller genom sina befullmäktigade ombud. Jesus säger till sina apostlar: ”Den som tar emot er tar emot mig” (Matt. 10:40). Den apostoliska undervisningen på sexualmoralens område lyder: ”Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant [---] skall ärva Guds rike” (1 Kor 6:9-10). Hur kan man säga att man tror och förtröstar på Jesus om man inte vill veta av Hans undervisning?

Att Kyrkan skall klara av mångfald gäller endast när det handlar om mänskliga och kyrkliga traditioner och uttrycksformer som inte strider mot Guds ord. Det populära uttrycket ”försonad mångfald” är bedrägligt och falskt eftersom det används för att ställa bekännare och förnekare av Guds ord sida vid sida. En sådan tolerans inom den kristna församlingen är fullständigt främmande för biblisk kristendom. I Korintförsamlingen förekom otukt, och ändå var de uppblåsta och skrytsamma (1 Kor. 5:1-2, 6). Paulus blev mycket upprörd över denna tolerans och uppmanade församlingen att driva ut den otuktige ur deras krets (v 2) och rensa bort otuktens stinkande surdeg (v 7).

Vår tids kristna lever under liknande förhållanden som de första århundradenas kristna, vilka omgavs av ett religiöst pluralistiskt Romarrike. Men inte ledde denna omgivningens mångfald till anpassning och tolerans från de kristnas sida, tvärtom! I alla tider gäller för de kristna att vara heliga, vars grundbetydelse är att vara avskild från det som strider mot Gud och Hans vilja. Den bibliska uppmaningen lyder: ”Anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar Honom” (Rom. 12:2).

Lars Borgström,

präst i Lutherska Församlingen i Stockholmsområdet


Själens odödlighet, helvetet och missionen

InsändarePosted by Lars 2012-05-01 12:03:41

Nedanstående skickades till Världen Idag den 13/4 2012, utan att publiceras

Själens odödlighet, helvetet och missionen

Enligt uppgift i Världen Idag (2012-04-13) skall pastor Torsten Åhman ha förnekat de eviga straffen i helvetet, att själen lever vidare efter döden och sagt att ”en stor majoritet av mänskligheten kommer slutligen finna frälsning”.

Att en stor majoritet av mänskligheten blir frälst är tyvärr inte sant. Kristi kyrka beskrivs i Bibeln genomgående som en liten minoritet (1 Kung. 19:18, Luk. 12:32 o.s.v.) och ”hos ingen annan (än Jesus) finns frälsningen” (Apg. 4:12). Det är enligt Jesu egna ord få som finner den smala vägen som leder till livet, medan det är många som går fram på den breda vägen som leder till fördärvet (Matt. 7:13-14).

Åhman skall ha sagt: ”En avgörande fråga är om människosjälen i sig är evig. Bibeln lär inte detta. Visa mig ett enda bibelord som säger att människosjälen är evig.” Själen är naturligtvis inte evig i den meningen att den existerat för evigt, däremot är den odödlig sedan den väl skapats och upphör aldrig att existera. Detta framgår tydligt av Jesu egna ord: ”Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna” (Matt. 10:28). Förföljare av den kristna tron är alltså egentligen ofarliga eftersom de endast kan döda kroppen, inte själen som lever vidare. Alla människor borde istället frukta Gud, som kan fördärva (inte förinta) de avlidnas själar och kroppar i Gehenna. Övriga beläggställen för själens odödlighet: Upp. 20:4, Jak. 1:21, 5:20, Hebr. 10:39, Apg. 2:27, Ps. 16:10.

När det slutligen gäller de eviga straffen lärs de mycket tydligt i Bibeln. Jesus säger att på den yttersta dagen skall de förbannade ”gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv” (Matt. 25:46). Vi ser här hur de olika slutmålen ställs parallellt mot varandra. Att gå förlorad innebär eviga straff (ingen tidsbegränsning), att bli salig innebär evigt liv (ingen tidsbegränsning). Vidare sade Jesus att den rike mannen, till skillnad från Lasarus, efter sin död plågades i eld (Luk. 16:23-24). Den rike mannens pinoplats var dessutom avskild av en ”stor gapande klyfta” så att ingen kan ta sig därifrån (Luk. 16:26). Den lutherska bekännelsen lär därför helt bibelenligt om Kristus vid hans återkomst: ”men de ogudaktiga skall han döma att med djävulen pinas utan ände (Svenska kyrkans bekännelseskrifter, s 237). Övriga beläggställen för de eviga straffens realitet: Dan. 12:2, 2 Tess. 1:9, Upp. 14:9-11.

Åhman skall också ha sagt: ”Den som tror på en evig tortyr för miljoner människor måtte leva med stympade känslor” (Dagen 2012-04-13). Det är sant att tanken på alla människor som går förlorade känns olustig och gör att tillvaron här på jorden aldrig kan bli odelat glad för en kristen med normalt känsloliv. Men denna olust skall inte stängas av genom känslostympning, utan driva oss till mission och evangelisation. Vilken var hemligheten bakom Paulus missionsnit? Det var hans ”stora sorg och ständiga vånda” över sina förlorade landsmän (Rom. 9:1-2, 10:1). När man studerar missionshistorien ser man att de stora missionsväckelserna fötts ur samma nöd. Det berättas om kinamissionären Hudson Taylor, att han kunde ligga vaken flera nätter plågad av en och samma tanke: ”Varje månad – en miljon kineser i den eviga förtappelsen! Varje månad – en miljon kineser för evigt förlorade!” Han förstod nöden och den drev honom att gå ut med evangeliets budskap, det enda som kan rädda oss människor (Rom. 10:13-15).

Lars Borgström präst i Lutherska Församlingen i Stockholmsområdet

Ur askan i elden

InsändarePosted by Lars 2012-02-08 15:41:13

Nedanstående insändare publicerades den 8/2 2012 i tidningen Dagen, dock inte i papperstidningen utan endast elektroniskt på hemsidan: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=296885 .


-----------

Ur askan i elden

Sigfrid Deminger har nog i sin debattartikel (3/2) till stor del rätt angående den traditionella frikyrkligheten. Men att lämna den för att söka sig till Svenska kyrkan är som att komma ur askan i elden. Bland de saker Deminger efterlyser finns Bibelns centrala plats och den bibelcentrerade predikan. Ingen omdömesgill person kan påstå att detta utmärker Svenska kyrkan, som på den ena punkten efter den andra helt oförblommerat åsidosätter Bibelns klara ord. Det finns t.ex. inte längre någon biskop som företräder den apostoliska ordningen beträffande ämbetet (1 Kor. 14:33-38, 1 Tim. 2:11-13), biblisk sexualetik (Matt. 19:4-6, 1 Kor. 6:9-10) eller som i klara och otvetydiga ord förkunnar Jesus som världens ende Frälsare, utan vilken ingen människa kan bli salig (Joh. 3:36, 14:6). Inte heller handlar de svenskkyrkliga prästernas predikan om Bibelns centrala budskap: synd och nåd, frälsning och förtappelse. Ett stort och fruktansvärt avfall har ägt rum och det tjänar ingenting till att förneka det, att säga att allt - eller åtminstone det mesta - står väl till, trots att allt inte står väl till (jfr Hes. 13:10).

Allvarliga kristna skall naturligtvis lämna såväl liberaliserade, förvärldsligade frikyrkosamfund som Svenska kyrkan och istället söka sig till församlingar där man rättar sig efter Guds ord och där lag och evangelium predikas. Endast på ordets grund kan levande, biblisk kristendom ännu en gång upprättas i vårt land. Lars Borgström, präst i Lutherska Församlingen i Stockholmsområdet (f.d. präst i Svenska kyrkan)


Jesus predikade ofta om helvetet

InsändarePosted by Lars 2011-11-05 08:07:16

Nedanstående publicerades i Dagen den 4/11 2011 (den inskickade insändaren var betydligt längre men fick av utrymmesskäl förkortas)


Hur ofta predikade Jesus om den eviga förtappelsen? En genomläsning av alla Matteusevangeliets 28 kapitel ger vid handen att det skedde vid inte mindre än 19 tillfällen. Förtappelsen tycks alltså ha varit ett centralt och ofta återkommande ämne för Honom. Det var i stor kärlek Han varnade sina åhörare för att gå förlorade. Han ville ju inte att någon enda av dem Han mötte och predikade för skulle hamna i helvetet.

Om dessa 19 tillfällen skulle varit jämnt fördelade skulle de återfunnits ganska exakt i två av tre kapitel. Till detta skall tilläggas, att endast de längsta kapitlen i Matteusevangeliet närmar sig en normallång nutida predikan. Dessutom upptas en hel del av Matteusevangeliet av skildrandet av händelser, där inte Jesu direkta undervisning återges.

Denna lilla statistiska sammanställning ger vid handen, att en 25-30 minuters predikan som inte någon gång varnar för förtappelsen, nog är en predikan där proportionerna mellan lag och evangelium, synd och nåd, helvete och Himmel, inte är desamma som Mästarens i Hans förkunnelse.

Lars Borgström

präst i Lutherska Församlingen i Stockholmsområdet

Nathan Söderblom spred liberalteologi

InsändarePosted by Lars 2011-01-20 19:09:52

« PreviousNext »