Skattkistan

Skattkistan

Predikan 22 eft. tref.

PredikningarPosted by Lars 2009-11-11 19:55:26

av Lars Borgström Predikan 22:a sön eft. tref. Matt. 18:23-35

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:

O Fader vår barmhärtig, god som oss till dig vill kalla

Och stänka oss med Kristi blod, som rena kan oss alla,

Låt komma, Gud, till oss Ditt ord, det heliga och klara,

Låt det i mörkret på vår jord en ledare oss vara,

att vi ej vilse fara. Amen.

Jesus berättade för Petrus - som ville veta mer om förlåtelsen och hur ofta vi skall förlåta varandra - en liknelse, som lär oss något om Himmelriket. Himmelriket är detsamma som Guds rike, det är bara olika ord för samma sak. Det är bara hos Matteus som beteckningen Himmelriket förekommer. Han använder detta uttryck inte mindre än 31 gånger, medan de andra evangelisterna talar om Guds rike. Användandet av ordet Himmelriket är alltså något som alldeles särskilt kännetecknar Matteusevangeliet. Varför? Matteusevangeliet är i högre grad än övriga evangelier riktat till judar. Det märker man t.ex. genom de många bibelcitaten från Gamla testamentet. Matteus vill visa judarna att Jesus verkligen är den som skulle komma, den som deras egna profetiska skrifter vittnar om. När Jesus skulle födas skriver t.ex. Matteus: ”Allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel, det betyder Gud med oss” (Matt. 1:22-23). Sedan fortsätter Matteus på samma sätt: ”Detta skedde för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten”, ”Då uppfylldes det som var sagt genom profeten” o.s.v.

Bland judarna fanns det vid apostlarnas tid en stark rädsla att missbruka Herrens namn. Man använde överhuvudtaget inte Herrens namn och använde sig t.o.m. gärna av omskrivningar istället för att använda ordet Gud. När t.ex. den förlorade sonen återvände från det främmande landet sade han inte ”Far, jag har syndat mot Gud och inför dig”, utan: ”Far, jag har syndat mot Himmelen och inför dig” (Luk. 15:21). Eftersom Matteus som sagt framför allt vänder sig till en judisk läsekrets använder han uttrycket ”Himmelriket” istället för ”Guds rike”.

Vad handlar då liknelsen om den obarmhärtige tjänaren om? Vad vill den lära oss om Himmelriket? Det första är att

Konungen i Himmelriket är mycket givmild och förlåtande

Jesus talar om en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. Då visade det sig att en man var skyldig kungen 10 000 talenter. Det motsvarar i dagens penningvärde ca 50 miljarder kronor. Kan någon som är skyldig 50 miljarder betala tillbaka en sådan summa? Nej, det är naturligtvis alldeles omöjligt att åtminstone genom arbete tjäna ihop en sådan summa. Mannen var alltså hopplöst skuldsatt, utan varje möjlighet att betala tillbaka.

Jesus använder det här exemplet för att visa en syndares förhållande till Gud. Varje synd som begås innebär att vi sätter oss mer och mer i skuld hos Gud.

Redovisningen som gjordes var tydligen alldeles klar och övertygande. Det var nämligen inte så att mannen gjorde några invändningar och försökte protestera eller minska skuldbeloppet. Noggranna räkenskaper hade först och dokumenterats, så det fanns inte rum för några ifrågasättanden. Mannen erkänner sig genast stå i denna stora skuld, men han kapitulerar inte. När han får veta att han och hans familj, hustru och barn, skall säljas, ber han inte om nåd och förlåtelse, utan om uppskov. Hans stolthet är fortfarande intakt och han säger sig vara beredd att betala tillbaka skulden, om han bara får lite mer tid. Han ser sig alltså som en någorlunda jämbördig affärspartner till kungen och inte som ett utblottat fattighjon, en svekfull förskingrare som bara kan hoppas på kungens stora nåd.

Precis som denne mans falska föreställningar om hans förhållande till kungen är många människors förhållande till Gud. De ser kanske på Gud som den högste, som den som har stiftat lagar och regler som vi skall följa. I detta gör de rätt, men de tror sedan också att de har lyckats med att klara efterlevnaden av Guds krav. Har de felat i ett eller annat avseende så kan detta ordnas till på något sätt genom någon botgöring, några extra goda gärningar och penningdonationer till behövande. Sedan är allt bra igen.

Sådan är all den falska religiositet som florerar i världen. Föreställ er en journalist som intervjuar företrädare för judendomen, islam och slutligen en kristen. Först frågar han juden: ”Vad händer efter döden? Var kommer du att hamna?” Om han är ortodox och tror på ett liv efter detta svarar han: ”Jag kommer till Himmelriket, till Abrahams sida”. På frågan varför, hur han kan veta det, svarar han: ”Jag är en rättfärdig man. Jag älskar Gud. Jag följer budorden och gör vad rätt är.” Ok, säger reportern och går över till muslimen med samma frågor: ”Vad händer efter döden? Var kommer du att hamna?” Muslimer svarar: ”Till paradiset. Allah kommer att belöna mig med evig lycksalighet”. På frågan varför, hur han kan veta det, svarar han: ”Jag älskar Koranen, jag ber mina tideböner, fastar och ger allmosor. Jag är en god muslim”. Ok, säger reportern och går över till den kristne med samma frågor: ”Vad händer efter döden? Var kommer du att hamna?”. Den kristne svarar: ”Jag kommer att komma till Himmelen och för alltid vara hos Jesus”. På frågan varför, hur han kan veta det, svarar han: ”I synd är jag född, och i alla mina dagar har jag syndat med tankar, ord och gärningar. Jag har brutit varje bud i Guds heliga lag…”. ”Men stopp”, avbryter reportern, ”jag tyckte du sade att du skulle komma till Himmelen, men så säger du allt detta – jag får det inte att gå ihop”. Då får den kristne förklara att han står i en obetalbar skuld inför Gud p.g.a. av sin stora, förfärliga synd, men att han fått allt efterskänkt därför att Jesus har betalat den fulla skulden med sitt blod, med sitt liv. ”Av nåd är jag frälst”, säger den kristne.

Vi ser alltså hur god Gud verkligen är. Han efterskänker skuld. Det finns ingen gräns för hur stora skulder Han efterskänker. Han efterskänker skulder på 10 000 talenter, på 50 miljarder kronor, ja Han förlåter de blodrödaste synder (Jes. 1:18). Det alldeles fantastiska är, att Han förlåter alla människor deras stora och tunga syndaskuld. Inte bara de kristnas synder, utan alla människors synder är förlåtna. ”Du må vara hurudan du kan, så är åtminstone dina synder borttagna, utplånade, förlåtna, kastade i havets djup - detta skedde i Kristi dödstimme” (Rosenius dagbetraktelse för den 31 mars).

Detta är det första och det viktigaste i Jesu undervisning. Även tjänaren som fortfarande agerade som en obruten, stolt affärspartner - visserligen hårt skuldsatt och i trångt läge, men ännu inte i egna ögon bankrutt - fick höra det ovillkorliga evangeliet och fick hela skulden avskriven, efterskänkt. Evangeliet gäller alla. Det andra vi lär oss är att

Konungens givmildhet och förlåtelse bör prägla även den förlåtne

Det är ett på flera ställen i den heliga Skrift återkommande budskap, att den som förstått sig vara fullkomligt förlåten av Gud genast skall vara beredd att förlåta sin broder, sin syster. Jesus vill att vi varje dag skall påminnas om detta, eftersom Han lärt oss att i den femte bönen i Herrens bön be: ”Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro.”

Hur var det nu med tjänaren? Han hade en medtjänare som var skyldig honom hundra denarer, omräknat till dagens penningvärde ca 100 000 kr. Tjänaren, som just av konungen fått 50 miljarder efterskänkt och sluppit och säljas tillsammans med hustru och barn, tog fast denne medtjänare och ville strypa honom: ”betala, vad du är skyldig!” På samma sätt som han själv tidigare fallit till marken inför kungen föll nu medtjänaren ned framför honom och bad om uppskov, om tålamod att inom en viss tid betala tillbaka skulden. Tjänaren visade dock upp en fruktansvärd hårdhet och anlitade rättsväsendet och fick medtjänaren kastad i fängelse.

Här framstår tjänaren som ett negativt och avskräckande exempel på hur vi inte skall handla. Tjänaren skulle naturligtvis låtit den givmildhet och förlåtelse han själv mottagit strömma vidare ut i ett kärleksfullt bemötande av medtjänaren. Den kristne skall, med en lite barnslig bild, vara som en tratt. Uppåt är han formad så att han kan ta emot den kärlek som flödar ned från Himmelen. Och nedåt finns en öppning, så att denna kärlek, nåd och förlåtelse inte är något som man behåller för sig själv, utan något som rinner ut andra människor till del. Ingen är kärleksfull som Gud, men ett Guds barn har ändå alltid något av sin Faders kärlek, ”ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande” (Rom. 5:5), som Paulus skriver. Styrkeförhållandet mellan den kärlek som flödar ned genom trattens öppning och den kärlek som rinner ut genom pipen nedtill antyds i vår liknelse genom summorna 50 miljarder och 100 000 kr. Men inte ens en sådan summa kunde tjänaren efterskänka och det är allvarligt – mycket allvarligt.

Innan vi ser efter hur allvarligt det är, vill jag varna för ett missbruk av dagens liknelse. Jesu liknelse handlar inte om hur sociala och politiska förhållanden, det som Luther kallade det världsliga regementet, skall ordnas. Jesus använder visserligen en bild från det jordiska förvaltandet, från de krassa penningtransaktionernas värld, men Han tillämpar bilden på det andliga området, på hur Gud förlåter och hur kristna skall förhålla sig till varandra när det gäller personliga oförrätter och synder. Där skall allt förlåtas, ”sjuttio gånger sju” gånger (Matt. 18:22), d.v.s. utan gräns.

Det är inte sant utan en grov, själafarlig och samhällsfarlig lögn, att livet i samhället som helhet, alltså även sfären utanför Guds rike, skulle bygga på förlåtelsen som grundsten. Det är ett bedrägeri, visserligen framgångsrikt men ändå ihåligt, tomt och grundlöst, att Jesus kommit för att kasta en ny dimension, förlåtelsens och kärlekens, över statsmaskinerier, internationella förhandlingar och löneavtal. Allt detta står ju utanför Guds rike, utanför nåden och rättfärdiggörelsen, och innefattas inte i de 50 miljardernas efterskänkande. Samhällslivet står endast under lagen, som ju också är känd bland hedningarna, alltså även av dem, som inte känner Gud. I samhällslivet kan inte och skall inte lagen återkallas och upphävas. Evangeliet är inte en allmän socialprincip, utan är något som gäller i Guds rike bland Guds barn.

Nu skall vi till sist se på allvaret i att inte förlåta sin broder eller syster.

Konungen bestraffar den som är oförsonlig

Jesus hade tidigare, i Bergspredikan, sagt åt sina lärjungar att inte döma varandra. Genast efter Herrens bön, säger Jesus att om inte lärjungarna ”förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser (Matt. 6:15). Senare varnar Han lärjungarna från att döma, ”ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er” (Matt. 7:2). Här finns redan det slutliga domsperspektivet med.

När tjänaren i vår liknelse behandlat sin medtjänare så illa som han gjorde, fick han höra dessa ord från konungen: ”Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig?” (Matt. 18:32-33). Konsekvenserna blev de värsta tänkbara. Jesus avslutar sin liknelse: ”Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig. Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder" (Matt. 18:34-35).

Vad fängelset är vet vi av Jesu undervisning i Bergspredikan, där Han varnar för brott mot femte budordet, att inte mörda. Där framgår det att fängelset (Matt. 5:25) är detsamma som Gehenna (Matt. 5:22), helvetet.

Där slutar vår liknelse. Den som är oförsonlig mot sin broder eller syster kan inte förvänta sig någon nåd utan kastas i helvetet på den yttersta dagen då den slutliga räkenskapen och domen inträffar. Detta är skrämmande och förfärliga ord - men det är, tack och lov, idag du får höra dem. Det finns fortfarande tid att be om förlåtelse också för ditt oförsonliga dömande av andra människor och din vägran att förlåta dem. Även de synderna hör till de 50 miljoner kronor Konungen i Guds rike efterskänker dig för Jesu skull. Jesus, din Frälsare, har sonat din skuld, betalat hela priset också för detta.

Amen.

Låt oss be:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet som med sitt Ord tröstar, lär, varnar och förmanar oss. Hans helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan så att vi inte må vara glömska hörare utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och varda saliga. Amen.