Skattkistan

Skattkistan

Predikan 1:a eft. påsk

PredikningarPosted by Lars 2011-04-27 07:39:14

av Lars Borgström Predikan Annandag påsk

Luk. 24:36-49

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:

Kom, helige Ande, du som upplyser våra hjärtan och låter oss se Kristi härlighet. Kom till din kyrka och hjälp henne att vittna med kraft och glädje om den Guds kärlek, som drev Honom att utge sin egen Son för att vi skulle räddas. Låt evangelium bli predikat med makt och myndighet, så glädjefullt som det är, så att alla ögon öppnas och alla hjärtan fylls av längtan efter din frälsning. Låt ditt ljus lysa i mörkret, så att vi förstår mörkrets tröstlöshet och dras till den härlighet som strålar fram ur Kristi ansikte. Helige Ande, fräls oss. Amen.

Jesus visade sig såsom uppstånden för de två lärjungarna som var på väg till byn Emmaus och öppnade Skrifterna för dem. Dessa lärjungar tillhörde inte de elva, som nu var kvar av de tolv i den inre kretsen, utan troligtvis tillhörde de ”de sjuttio”, en vidare krets lärjungar. Enligt en mycket tidig kyrklig tradition skulle Kleopas, den ene av dem, vara bror till Jesu styvfar Josef. Den andre, som inte nämns vid namn, skulle enligt samma tradition vara Kleopas son som hette Simeon. Denne Simeon blev senare, efter år 70, den andre ledaren eller biskopen för församlingen i Jerusalem.

Dessa två fick vara med om ett underbart bibelstudium med Jesus själv som lärare. Deras ögon öppnades, den ena slöjan efter den andra föll, och de kunde plötsligt se hur allt vad som var skrivet i Gamla testamentet pekade fram emot Jesus, eller – ännu märkligare – hur Jesus Guds Son redan finns med som huvudpersonen och uppträder redan under det gamla förbundets tid. De fick plötsligt en ny Bibel att läsa i. Det var fortfarande samma bok, eller rullar som det var på den tiden, men ändå var allt nytt.

Jesus är Skriftens kärna, det innersta innehållet i varje bibelbok, från 1 Mosebok till Uppenbarelseboken. Har man detta klart för sig kastar det ett underbart ljus över hela den heliga Skrift. Jesus är nämligen också Skriftens stjärna. Bibelläsarens hjärta blir brinnande liksom Emmausvandrarnas en gång. Jesus vill vara även vår lärare i den Heliga Skrift genom sin Ande som Han sänt. Be därför nästa gång du läser Bibeln att Jesus ger dig Andens salva att se med (Upp. 3:18). Bed t.ex. med Psaltarens ord: ”Öppna mina ögon, så att jag ser undren i din undervisning” (Ps. 119:118).

När de två Emmausvandrarna fick vara med om detta, blev deras hjärtan brinnande (Luk. 24:32). När Jesus hade brutit brödet hade de också känt igen Honom. De återvände genast till de elva lärjungarna och de andra i Jerusalem och berättade om allt de hade varit med om. Dessa kunde då säga att också de visste att Jesus uppstått, att Han hade visat sig för Simon, alltså Petrus. Medan de ännu talade om detta, stod Jesus mitt ibland dem och sade till dem: ”Frid vare med er.” Detta visar oss att

Jesus är uppstånden

Jesus är dessutom uppstånden i ordets fulla bemärkelse. Det har gjorts försök av otroende kyrkomän och teologer att försöka förklara bort Jesu verkliga, fysiska uppståndelse. De har sagt att Jesus bara uppstod i sina lärjungars hjärtan i och med att Hans budskap levde vidare genom dem o.s.v. Bort allt sådant! Sådana teorier kan vi kasta i historiens skräpkammare. Aposteln Paulus skriver:

”Om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös. Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat mot Gud, att Han uppväckte Kristus, som Han inte har uppväckt, om det verkligen är så att döda inte uppstår. Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade. Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och Han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor” (1 Kor. 15:14-19).

Det var samma kropp som föddes av jungfrun, samma kropp som sedan spikades fast på korset, som också uppstod ur graven. Jesus sade till sina förskräckta och klentrogna lärjungar: ”Varför är ni så förskräckta, och varför stiger det upp tvivel i era hjärtan? Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har” (v 38-39).

Jesus visade lärjungarna sina händer och fötter så att de kunde se sårmärkena, de kvarstående spåren efter Hans lidande och död. De såg Hans livs och döds historia. Denna historia är inte som en kostym som en skådespelare lägger av efter föreställningen. Den är liksom inskriven i Hans person. Och därför tillhör sårmärkena för evigt den Uppståndne och Himlafarne Frälsaren på Guds högra sida. Jesus är ju även i detta nu en människa såsom du och jag, men förhärligad. Han har inte avlagt sig sin mänskliga natur efter Himmelsfärden utan den gudomliga och den mänskliga naturen är för alltid förenade i Hans person. I Konkordieformeln, kronan bland de lutherska bekännelseskrifterna, heter det i ett kyrkofaderscitat, som man instämmer i: ”Det är ett stort och obegripligt under, att vårt kött sitter där uppe och tillbedes av änglar och ärkeänglar. Så ofta jag betänker detta, är det som om jag bleve försatt utom mig själv”.

Johannes fick i sin uppenbarelse se hur Jesus var märkt av sitt försoningsverk även i den himmelska härligheten: ”Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som såg ut att ha blivit slaktat” (Upp.5:6). Frälsningshistorien är inte bara en parentes utan för alltid grunden för vår räddning. Herren säger att Han aldrig kan glömma oss, sina barn som Han återlöst: ”Se, på mina händer har jag upptecknat dig” (Jes. 49:16). Där har vi vår frälsning. ”Straffet var lagt på Honom för att vi skulle få frid, och genom Hans sår är vi helade” (Jes. 53:5).

Jesus har genom sitt blodiga försoningsverk vunnit frälsning och evig frid åt oss. Det första Han säger till sina lärjungar, som av rädsla för judarna var samlade bakom låsta dörrar (Joh. 20:19), var ”Frid vare med er”. Han har skänkt oss evigt liv i Himmelen. Han ”utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull” (Rom. 4:25).

Paulus förklarar också att Kristus uppstod från de döda som "förstlingen av de insomnade" (1 Kor 15:20). Och i Kol. 1:17 skriver han: ”Han är till före allting, och allt består genom Honom. Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att Han i allt skulle vara den främste”. Vi skall alltså, såsom lemmar i Hans kropp, följa Honom, vårt huvud i en uppståndelse som Hans. Trosbekännelsens formulering: "Vi tror på de dödas uppståndelse" skall förstås kroppsligt och handfast. Vi tror på kroppens uppståndelse i Jesu efterföljd. Det skall ske den dagen då Jesus kommer tillbaka hit till jorden i sin stora dom. Vilken glädjedag det blir för alla Hans trogna den dagen! ”Han skall förvandla vår bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp Han har i sin härlighet” (Fil. 3:21) skriver Paulus.

Det är bara tack vare Jesu uppståndelse som också vi kan hysa ett evighetshopp. När den första påskliljan slår ut vet vi att alla andra också skall bli likadana. Enbart i tron på Kristi uppståndelse kan vi över huvud taget tala om vår egen uppståndelse. Vår övertygelse är att alla som lever i gemenskap med Jesus genom tron har del i det nya som skall komma när Gud skapar allting nytt.

Allt det som skedde med Jesus, och i synnerhet det som skedde under påskveckan i Jerusalem, var inte något som bara råkade inträffa.

Jesus är fullbordaren

Jesu frälsningsverk var noga uttänkt i Guds stora plan för mänsklighetens frälsning, den Han hade fastställt redan före världens skapelse. Därför heter det att Lammet är ”slaktat från världens grundläggning” (Upp. 13:8). Och Petrus skriver att vi är friköpta, inte med silver eller guld, ”utan med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och lyte. Han var utsedd redan före världens skapelse men har i dessa sista tider uppenbarats” (1 Petr. 1:18-20). Denna eviga frälsning (Jes. 45:7), detta eviga evangelium (Upp. 14:6), lät Gud uppenbara för Israels profeter.

Guds trogna folk under det gamla förbundets tid, de sanna Abrahamsbarnen som inte bara var hans genetiska avkomlingar utan även delade hans tro, hade länge väntat på att Abrahams avkomma, som skulle skänka välsignelse åt en hel värld (1 Mos. 22:18), skulle komma.

När Jesus under tre års tid hade undervisat och utfört underverk och var på väg upp till Jerusalem för att fira påsk, den påsk då Han skulle upphöjas, d.v.s. korsfästas och uppstå för att sedan fara upp till Himmelen, sade Han till sina lärjungar: ”Saliga är de ögon som ser det ni ser. Ty jag säger er: Många profeter och kungar ville se vad ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det” (Luk. 10:23-24).

Vi har under föregående helg påmints om Jesu död och uppståndelse på ett sätt, som aldrig annars sker under kyrkoåret. Lyckliga ni, som fått vara med om detta! Ni har fått höra Guds Ord som uppenbarat dessa sanningar. Vi lever i det nya förbundet, där hela frälsningshemligheten är uppenbarad och framställd på det allra tydligaste sätt. Petrus skriver:

”Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd ni skulle få. De undersökte vem eller vilken tid Guds Ande i dem visade på, när Han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa. Och det blev uppenbart för dem att det inte var sig själva utan er de tjänade med sitt budskap. Detta har nu förkunnats för er genom dem som i den Helige Ande, sänd från himlen, predikade evangeliet för er. Och detta önskar änglarna att få blicka in i” (1 Petr. 1:10-12).

Efter det att Jesus hälsat sina skrämda lärjungar med frid och ätit fisk med dem - som Han åt inför deras ögon för att liksom ställa utom allt tvivel att Han uppstått med sin verkliga, mänskliga kropp – sade Han till dem: ”Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna." Sedan öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna. Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda” (Luk. 24:44-46).

Nu fick även dessa lärjungar likt Emmausvandrarna sina ögon öppnade så att de kunde se hur hela Skriften, Guds uppenbarelse i Gamla testamentet, vittnar om Jesus; Hans försoningsverk, Hans död och uppståndelse.

De fick nu ett uppdrag av Jesus. Jesus sade att ”omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i Messias namn för alla folk, med början i Jerusalem” (Luk. 24:47). Men hur skulle detta vara möjligt? Hur skulle en så liten skara människor, utan anseende och inflytande i världen, kunna predika detta budskap för alla folk? Det var naturligtvis helt omöjligt för dem i egen kraft, men här handlar det istället om

Missionen i Herrens kraft

Nu hade frälsningen fullbordats. Nu behövde budskapet om detta spridas över hela världen, eftersom frälsningen måste mottas i tro för att den skall bli till gagn, nytta, välsignelse och salighet för den enskilde. ”Ty”, skriver Paulus,

”var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst. Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar? Och hur skulle några kunna predika, om de inte blev utsända? Det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet” (Rom. 10:13-15).

För att lärjungarna skulle kunna vara evangeliets vittnen och gå ut i en mörk och fientlig värld, som skulle komma att avrätta alla apostlarna utom Johannes, behövde de en styrka, ett mod, en offervillig kärlek som går långt utöver, ja som är av ett helt annat slag än vad människor har i sin egen utrustning eller natur. De skulle bli ”beklädda med kraft från höjden” (Luk. 24:49), sade Jesus. Han bad dem vänta i Jerusalem tills detta skulle ske. På pingstdagen skedde det. Den Helige Ande sänkte sig från Himmelen och uppfyllde dem alla (Apg. 2:2-4). De blev verkligen beklädda med kraft från höjden och gick ut i hela världen med det glada frälsningens budskap.

Även detta var förutsagt. Jesaja hade i sitt andra kapitel talat om att alla hednafolk skulle komma till Herrens berg, Sion, och bli undervisade av Gud. Han hade också sagt hur detta hedningarnas kommande till Sion skulle gå till. ”Ty undervisning skall gå ut från Sion, HERRENS ord från Jerusalem.” Nu skulle detta ske. Nu skulle, som Jesus sade, ”omvändelse och syndernas förlåtelse predikas i Hans namn för alla folk, med början i Jerusalem”. Genom att ta emot evangeliets budskap i tro kunde hedningarna nu komma till Herrens berg. Det är här fråga om det andliga kommandet, då en människa inträder i Guds rike. Hebreerbrevets författare skriver till de kristna: ”Ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, till en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen” (Hebr. 12:22-23).

Den mission som tog sin början den första pingstdagen har sedan fortsatt genom århundradena. För ungefär tusen år sedan nådde den på allvar hit upp till vårt land. Från Sverige har det sedan sänts ut missionärer till andra länder. Många är de missionärer som likt apostlarna fått ge sina liv för evangeliets skull. Det kunde de därför att de var ”beklädda med kraft från höjden”.

Kära vänner, hur är det med oss? Uppdraget att göra människor till lärjungar gäller även oss som inte är missionärer i vanlig mening. Vi lever bland ett folk som till största delen lämnat sina fäders Gud. Sverige har blivit ett missionsfält. Den överväldigande majoriteten svenskar vandrar genom livet mot evigheten helt obekymrade om att en gång, på den stora räkenskapens dag, möta den Helige Guden som inte kan tåla någon synd, inte ha fördrag med den minsta oförrätt. De skall då ställas inför Honom som måste kasta alla orena syndare, de som inte genom dopet och tron tvättats rena i Jesu blod, med kropp och själ i Gehenna (jfr. Matt. 10:28). Det är verkligen ”fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer” (Hebr. 10:31). Vet ni att under den gångna natten var det hundratals svenskar som aldrig vaknade upp! De somnade på lördagskvällen, men vaknade inte med oss andra nu på morgonen. Under natten kastades de in i evighetens värld, och de flesta av dem var helt oförberedda på det. Varje dag regnar det människosjälar ned i helvetet. Kan vi lugnt och stilla slå oss till ro med detta?

Om Johannes döparen heter det: ”Han skall gå framför Honom (Jesus) i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och omvända de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och så skaffa åt Herren ett folk som är berett” (Luk. 1:17). Tänk om vi nu skulle be Herren om att i mycket högre utsträckning bli uppfyllda av den Helige Ande, att vi skulle bli ”beklädda med kraft från höjden”, så att vi, såsom döparen, ”i Elias ande och kraft”, utan förfäran och rädsla för konsekvenserna, skulle gå ut till vårt folk och ”omvända de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och så skaffa åt Herren ett folk som är berett”.

Herre, låt så ske! Amen.

Låt oss be:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet
som med sitt Ord tröstar, lär, varnar och förmanar oss.
Hans helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan
så att vi inte må vara glömska hörare
utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod
intill änden och varda saliga. Amen.