Skattkistan

Skattkistan

Predikan 2:a eft. påsk

PredikningarPosted by Lars 2011-05-05 20:09:32

av Lars Borgström Predikan andra e påsk Joh. 10:1-10

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. Låt oss be:

O Fader vår, barmhärtig, god, som oss till Dig vill kalla

och stänka oss med Kristi blod, som rena kan oss alla,

låt komma, Gud, till oss Ditt Ord, det heliga och klara,

låt det i mörkret på vår jord en ledare oss vara, att vi ej vilse fara. Amen.

Jesus säger: "Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finns bete” (Joh. 10:9). Detta är en utav Jesu ”Jag är”-utsagor i Johannesevangeliet. Vi skall återkomma till vad det kan betyda. Jesus sade också lite senare i samma kapitel: ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand" (Joh. 10:27-28). Jesus talar här om sig själv under bilden av en herde. Han gör det med tydliga anspelningar till Gamla testamentets heliga texter. När Jesus säger att Hans får följer Honom tänker vi kanske närmast på den 23:e psaltarpsalmen. Där sägs ju Herden föra sina får till gröna ängar och rogivande vatten (Ps. 23:2) och fram på de rätta vägarna (Ps. 23:3). När Jesus säger att de får som går in genom Honom skall bli frälsa, att Hans får aldrig skall gå förlorade, att de aldrig skall ryckas ur Hans hand, vill Han nog att våra tankar bl.a. skall gå just till Herden i Psaltaren 23, vars käpp och stav tröstar fåren och skyddar dem från de vilda djuren. Inga fiender kan komma och riva hjorden när de är hos Honom.

Eftersom Ps. 23 inleds med orden "Herren är min herde" förstår vi vilka oerhörda anspråk som ligger i Jesu ord om sig själv som den som utövar denna herdevård. Han säger faktisk också uttryckligen "Jag är den gode herden" (Joh. 10:11) liksom Han, som sagt, också sade att Han är dörren. Jag är är det heliga gudsnamnet som Herren uppenbarade för Mose (2 Mos. 3:14) och den gode herden i bestämd form är också det en anspelning på Herren. Jesus kommer med gudomliga anspråk.

Jesus är alltså den Ende Sanne Guden. "Gud beslöt att låta hela fullheten bo i Honom" (Kol. 1:19). "Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar Hans väsen" (Hebr. 1:3). Jesus säger: "Jag och Fadern är ett" (Joh. 10:30). Därför gäller det som Jesus säger på ett annat ställe: "Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern" (Joh. 5:23). Inget utrymme lämnas åt några privata religiösa funderingar kring vem Gud är. Gud är inte som var och en uppfattar Honom. Den som inte tror på Jesus tror inte på den Ende Sanne Guden. Så enkelt är det. Vårt förhållande till Jesus är detsamma som vårt förhållande till Gud.

Nu är det så, att människors förhållande till Jesus, den gode Herden, ser olika ut. Predikans första del vill framhålla att

Många går vilse

Får som vandrar på egen hand kommer genast bort från sin hjord och den goda herdevården. Får är enfaldiga djur. De går vart som helst där de ser en öppning. De stannar inte för att tänka. De kan inte tänka. De ser en öppning i stängslet, går igenom och lämnar fållan, vandrar vidare och bort, tills de förlorar sig själva och inte vet vägen tillbaka. De ramlar utför stup och branter. De fastnar i hålor och gropar. Vägarna är besvärliga och farliga. Fåren har svårt att hitta betesmarker och källor och dör därför av svält. De kan råka ut för vilda djur, för vargen. De kan också råka ut för dåliga herdar som inte skyddar dem utan förstör dem och leder dem ännu mer vilse. Det finns många sådana falska profeter och präster, och det i vår tid mer än förut. Över dem uttalar Herren domsorden: "Ve över de herdar som fördärvar och förskingrar fåren i min hjord! säger Herren. Därför säger Herren, Israels Gud, så om de herdar som för mitt folk i bet: Det är ni som har förskingrat mina får och drivit bort dem och underlåtit att söka deras bästa. Men se, nu skall jag hemsöka er för ert onda levernes skull, säger Herren" (Jer. 23:1-2).

Jesus har såsom den högste Herden insatt underherdar, präster, att vårda sin församling här på jorden. Dessa skall föda fåren med friskt bete, med stav leda dem på livets smala väg och med käpp slå mot de vilda djur som vill angripa fårahjorden. I vår predikotext säger Jesus att den som själv gått in genom dörren, som är Jesus själv, är fårens herde (Joh. 10:2). Men Jesus talar också om främlingar (v 5) och om tjuvar och rövare (v 8, 10) som kommer för att stjäla, slakta och döda (v 10). Sådana uppträder också som herdar i den yttre kristenheten. Hur skall man då kunna skilja mellan sanna och falska underherdar? Det är ganska enkelt för en vaken kristen. De sanna herdarna förkunnar bara vad den högste Herden i sitt heliga Ord sagt åt dem att predika. De bär inte självsvåldigt fram något eget budskap, utan förkunnar alltid den "den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga" (Jud. v. 3). När denna förkunnelse ljuder samlas Jesu sanna får. De känner nämligen igen den högste Herdens röst. Jesus säger: ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig” (Joh. 10:27). Därför följer de också de sanna, trogna underherdarna som vi läser i dagens predikotext: ”För honom (underherden) öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem. När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst” (Joh. 10:3-4). De falska profeterna däremot predikar "sina egna hjärtans ingivelser" (Jer. 23:16) och följer "sin egen ande" (Hes. 13:3).

Fåren är klena och försvarslösa djur. Utan den gode Överherden är de alldeles hjälplösa. Det finns massor av människor som exakt passar in på beskrivningen av de vilsegångna fåren. De är förlorade på grund av tanklöshet. De har inte förstått hur helt nödvändigt det är att följa den gode Herden. Så har de gått vilse. De vet inte vad de skall göra eller hur de skall leva sina liv. De vet inte vad de skall tro eller vart vägen går. De råkar ut för faror och frestelser. De styrs vind för våg av dem som ropar högst ute i det avkristnade samhället.

Man glömmer helt bort Jesus och kommer långt ut i vildmarken. Så lockas man kanske att ljuga eller stjäla, fiffla och bedra för att klara sig vidare. Då har man kommit rejält vilse, för så gör man inte i Jesu närhet. Då råkar man ut för vargen, som är ett annat namn på djävulen. Denne själafiende kommer för att röva bort människor från Jesus. Han sätter begärligt klorna och tänderna i de små fåren.

Är det så att du har gått bort från Jesus, från Hans Ord och Hans kyrka, så har du ingen som kan försvara dig. Du kan inte heller själv finna vägen tillbaka. Det kan inte ett vilsegånget får. Är då allt förlorat för tid och evighet? Nej, allt är inte förlorat! Det finns ett hopp! Hoppet står till Herden. Predikans andra del blir därför:

Jesus letar reda på sina får

Jesus vill inte att någon skall gå förlorad utan att alla skall omvända sig. Därför är det med stor sorg Han ser hur människor vandrar bort från Honom på otrons och syndens väg. Många är de som likt tanklösa får irrar sig bort i vildmarken, där rovdjuren lurar. De leker med synden eftersom de tror att den är ofarlig. Sådana människor vill Jesus omvända. När Han ser dessa folkskaror, "förbarmar Han sig över dem, eftersom de är rivna och slagna, som får utan herde" (Matt. 9:36). Han är den gode herden som ger sig av och söker upp fåren.

Det låter så vackert med den gode herden. Vi ser kanske framför oss en herde vandra över ängar, där bäcken porlar och sol och vind leker i hans hår. Men denna vackra bild har mycket litet att göra med det hårda herdelivet. Livet är sällan gröna ängar och solig lycka. Herden måste ofta på ömma sönderskurna fötter vandra över skarpa stenar för att leta reda på ett får, som störtat ned i en bergsklyfta eller gått vilse fjärran från hjorden och fastnat i en törnbuske. Varken dag eller natt får den gode herden unna sig någon vila.

Men Jesu omsorg stannar inte där, vid uppsökandet. De rovdjur som smyger omkring är inte bara rävar, som är farliga för fåren, utan vargen kommer också, som visar tänderna för själve Herden. Herdens huvudgärd är inte en mossbevuxen kulle utan Golgatas kulle. Den påskfläkt som ville leka med Hans hår, stötte på en törnekrona. Herden gav sitt liv för fåren. Det gör nämligen en riktig herde. Jesus säger att "den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar hjorden" (Joh. 10:11-12).

Jesus flydde inte. Han uthärdade Getsemane och vandrade den smärtsamma vägen upp till Golgata där Han utstod vargens klös och gav sitt liv åt hela mänskligheten. Vi var verkligen som försvarslösa får i vargens eller djävulens våld, men Jesus besegrade genom sin död och uppståndelse den onde.

En solig påskmorgon letade den uppståndne Herden samman sin skingrade hjord igen, Hans första lärjungar. Idag vill Han samla oss. Det gör Han kring sitt Ord och sina sakrament. Vi är ju alla får i Hans hjord. Han har en gång tagit oss i sin famn. När gjorde Han det? Det gjorde Han då Han döpte oss. Då nämnde Han oss vid namn och tog oss upp i sin gemenskap. Han känner oss alla. Han vet vilka stackare vi är och hur lätt vi går vilse. Hur skrämda och jagade, vilsegångna och hjälplösa vi är. Skulle du ha fastnat i snåren, i fula och onda tankar, i olydnad och trots, så kommer Han och tar dig i sin famn och bär dig hem till fårahuset. Det kallas förlåtelse. Du är helt utlämnad åt Hans godhet och nåd. Själv kan du ingenting annat göra än att låta dig bäras.

Jo, en sak kan du göra! Du kan stå emot Herdens godhet och förhärda ditt hjärta och gå allt längre bort på vägen från fårfållan så att du aldrig kommer hem igen. Tyvärr får Jesus kalla förgäves på de flesta. De vill inte komma till Honom för att få liv. De vill inte lämna sitt gamla liv i synden och då kan Jesus inget göra för Han tvingar ingen.

Men om du ångar dig och vill föras tillbaka är den gode Herden trofast och tar dig på sina axlar. Då du nu är hemburen igen är det inte meningen att du på nytt skall springa bort från fårfållan. Sådana tilltag kan sluta illa, förfärligt och oåterkalleligt illa. Alla irrfärder slutar inte lyckligt. Inte alla bortsprungna får visar sig i fårfållan igen. Då du fått allt förlåtet skall du nu därför stanna kvar hos Herden. Predikans tredje och avslutande del blir:

Vi skall följa den gode Herden

Som förlåten och hemburen vill du nu gärna höra Herdens röst och gå dit Han visar vägen. Du får med Honom vila på Ordets gröna ängar. Du leds till vattenkällor, där du finner ro, till gudstjänst och bibelstudier, där din själ får ro. Att följa Jesus är att lyssna och lyda, ibland mot sin vilja. Varför skulle Herden befalla, om du bara behövde följa när det passar? Varje dag får vi överlåta vår vilja och vår lydnad åt den gode Herden. Varje morgon får vi be: "Herre, visa mig vägen och gör mig villig att gå den".

På det sättet lär vi alltmer känna den gode Herden. Genom att leva i Hans hjord, som är Hans trogna kyrka, och lyssna till Hans röst, som är den Heliga Skrift, lär vi känna Honom. Det betyder också, att vi litar på Honom, vad som än sker, och tror att Han leder oss rätt. Han vill inte göra vägen besvärligare för oss, som många tror. "Följ mig", säger Jesus.

Amen.

Låt oss be:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet

som med sitt Ord tröstar, lär, varnar och förmanar oss.

Hans helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan

så att vi inte må vara glömska hörare

utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod

intill änden och varda saliga. Amen.