Skattkistan

Skattkistan

Predikan 13:e sön. eft. tref.

PredikningarPosted by Lars 2013-08-23 08:32:22

av Lars Borgström Predikan 13:e eft. Tref. Rom. 7:1-6

Som rubrik över Romarbrevets 7:e kapitel är det vanligt att man sätter orden ”Frihet från lagen”. Det är mycket passande, eftersom Paulus i detta kapitel visar hur Jesus genom sitt verk befriat oss från lagens krav, hotelser och fördömelse. Han visar för det första, hur

Döden sätter stopp för lagens krav

Paulus inleder med att slå fast en princip i den första versen: ”Eller vet ni inte, bröder – jag talar till sådana som känner lagen – att lagen råder över människan så länge hon lever?” En lag – vilken lag som helst – äger sin giltighet bara så länge en människa lever. När hon är död kan inte lagen längre göra några anspråk på henne. Det går inte att ställa en död människa inför rätta. När hon är död är hon fri från lagen. Det är den princip Paulus inledningsvis slår fast. Han fortsätter sedan med att exemplifiera från det vanliga livet:

”Så är en gift kvinna genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men när mannen är död, är hon fri från den lag som band henne vid mannen. Därför kallas hon äktenskapsbryterska, om hon ger sig åt en annan man så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri från lagen och är inte någon äktenskapsbryterska, om hon blir en annan mans hustru” (v 2-3).

En änka får alltså gifta om sig med en ny man. Så länge hennes första man lever får hon inte gifta om sig, men när han dör är hon fri. Döden sätter alltså stopp för den gamla förutsättningen, den förändrar saker och ting. Det är endast det som Paulus vill säga med detta exempel. En del bibelutläggare försöker pressa detta exempel av Paulus för hårt, som om det vore en allegori där varje aktör och varje led motsvarar något i verkligheten. Men så kan man inte göra, eftersom det här inte är fråga om en allegori. Det hela går inte ihop om man närmar sig dessa verser på det sättet. Så kan ju t.ex. inte Kristus vara både den förste mannen, som genom sin död upphäver lagen, och samtidigt den andre mannen, som kvinnan är fri att ingå äktenskap med. Det är ju samme Kristus som dör och uppstår och inte två olika män.

En del förnumstiga bibelforskare är t.o.m. fräcka nog att här beskylla Paulus för bristande stringens i tanken, eller för att ha valt ett dåligt exempel för att illustrera en andlig sanning o.s.v. Men Paulus vill som sagt med detta exempel endast klargöra att döden innebär sådana förändrade förhållanden, att en lag inte längre är tillämplig.

Efter detta exempel från vardagslivet går Paulus nu vidare och visar att denna princip även gäller på det andliga området. Även där förändrar döden saker och ting. Den lossar lagens grepp och frigör till nytt liv: ”Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen, så att ni tillhör en annan, Honom som har uppstått från de döda, för att vi skall bära frukt åt Gud” (v 4-5).

Den kristne har blivit ”dödad från lagen”. En död har inträffat, så att lagen förlorat sitt anspråk på honom. Den kristne kan nu ingå ett nytt förhållande, så att han inte längre tillhör lagen, utan ”någon annan”, nämligen ”Honom som har uppstått från de döda.”

Låt oss se lite närmare på detta. Lagen som riktar sina krav till alla människor, begär helt rättmätigt att varje överträdare skall bestraffas. Att vara föremål för lagens bestraffande makt är det naturliga tillståndet för varje man, kvinna och barn alltsedan Adams syndafall. Paulus har visat genom ett vardagligt exempel att det enda sättet att frigöras, att undantas från lagens anspråk, är genom döden. Först när vi dödats i detta ords samtliga bemärkelser (kroppslig, andlig och evig död) har lagens anspråk på oss hävts. Det märkliga, underbara med Guds frälsningsrådslut är nu att Han gjort frälsningen möjlig för syndare, som alltså inte behöver dö. Gud har sänt en ställföreträdare, sitt offerlamm, att dö i syndares ställe. Denna ställföreträdande död tillräknas syndarna, den kommer dem till godo. Dessa behöver nu inte själva dö utan har redan, skriver Paulus, ”genom Kristi kropp blivit dödade från lagen”. Detta skedde på Golgata då Kristus spikades fast på korset.

Döden avslutar något gammalt och ger rum för nytt liv

Följden av detta blir, genom Guds nåd och vishet, att lagens grepp om oss, dess anspråk på oss, helt har upphört. Detta öppnar en helt ny möjlighet för oss, nämligen att vi kan ”tillhöra en annan, Honom som har uppstått från de döda”. Precis som kvinnan vars make hade dött, vilket gjorde det möjligt för henne att ingå ett nytt äktenskap, har syndarens död från lagen och dess anspråk gjort det möjligt för honom eller henne att ingå ett nytt förhållande, nämligen med Kristus.

Paulus har redan i kap. 6 visat att friheten från syndens slaveri inte leder till ett tygellöst liv, utan tvärtom till helgelse (v 22). Här säger Paulus samma sak om friheten från lagen. Kristus led och dog i vårt ställe för att frigöra oss från lagen, för att ”vi skall bära frukt åt Gud”.

För den människa som blivit fri från lagen utgör denna naturligtvis inte någon drivkraft till goda gärningar. Den människa som står kvar under lagen bär istället frukt av ett helt annat slag, nämligen döda gärningar:

”Ty så länge vi behärskades av vår onda natur, var de syndiga begär som väcktes till liv genom lagen verksamma i våra lemmar, så att vi bar frukt åt döden. Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst” (v 5-6).

Paulus är noga med att inte säga att lagen är ond. Den är ju Guds lag och uttryck för Hans heliga och goda vilja. Det är istället ”vår onda natur” och ”våra syndiga begär” som utgör problemet. Det är dessa, inte lagen som sådan, som bär frukt åt döden. Paulus kommer senare i Rom. 7 att närmare gå in på lagens verkningar, men här nöjer han sig med att säga att det inte är den som gör det möjligt för den kristne att leva ett helgat liv. Denna förmåga kommer från en helt annan källa, från Anden. ”Men nu är vi lösta från lagen”, skriver Paulus, ”eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Så står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst”. Den Helige Ande verkar tacksamhet över Guds nåd i den kristne, och denna tacksamhet visar sig i ett nytt liv av kärlek till Gud och tjänande av nästan utan lagens piska. I Lova Herren 48 sjunger vi med den lutherske reformatorn Paul Speratus:

Han som i världen kommen var När vi nu sätta lit härtill

Att världens synder bära, Och egen vanmakt finna.

Guds lag för oss fullkomnat har Gud all vår skuld förlåta vill

Med lydnad och med lära. Och lugna själv vårt sinne.

Ej lagen mer fördöma kan Vi varda fromma inför Gud

Den som i hans försoning fann Och redo att hans helga bud

En väg till nådastolen. (v 5) Med villigt hjärta lyda. (v 6)

Med tron Guds Ande kommer god

Att oss ånyo föda

Och verka i oss annat mod

Och köttets välde döda.

De goda verk så komma fram;

Vi finna idel synd och skam

I vad vi fordom gjorde. (v 7) Amen.