Skattkistan

Skattkistan

Bertaktelse Tretttondedagen

BetraktelserPosted by Lars 2013-11-01 21:43:39

Betraktelse Trettondedag jul. Luk 11:29-36

Trettondedag jul firas sedan gammalt som Epifania, Kristi uppenbarelse. De vise männen, deras sökande efter Kristus och deras glädje då de fann Honom i huset i Betlehem, är den händelse som vi mest förknippar med Trettondedag jul. Det uppenbarelsens ljus, som strålar fram från barnet Jesus, når också hedningar, de vise från Östern. HERREN hade genom Jesaja sagt om sin tjänare Messias att Han skulle bli inte bara judarnas Frälsare, utan en Frälsare för hela världen: ”Det är för lite för dig, då du är min tjänare, att endast upprätta Jakobs stammar och föra tillbaka de bevarade av Israel. Jag skall sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att du skall bli min frälsning intill jordens yttersta gräns” (Jes. 49:6).

Efter fullbordat frälsningsverk och Andens utgjutande den första pingsten gick lärjungarna ut med det frälsande evangeliet till alla folk. Den världsvida hednamissionen tog sin början. Så uppfylldes Jesajas profetia i fullt mått. Men de vise männens deltagande i det gudomliga frälsningshandlandet, deras mottagande av den himmelska uppenbarelsen - som skedde före pingst och missionsbefallning - visar att himmelriket aldrig någonsin utestängt dem som längtar och söker efter det sanna ljuset. Så läser vi i evangelierna om den hedniske officerens (Matt. 8:5-13) och den kananeiska kvinnans (Matt. 15:21-28) stora tro. Och redan i Gamla testamentet finner vi exempel på hedningar, som sökt och funnit den ende sanne Guden. Skökan Rahab (Jos. 6:25) och Moabitiskan Rut (Rut 1:16) är två exempel. När Jesus håller ett strafftal över sin samtids otroende människor, lyfter Han fram två andra goda exempel på hedningar i gammal tid som omvänt sig:

Drottningen av Söderlandet nåddes av ljuset och män från Nineve omvände sig

Drottningen av Saba (nuvarande Jemen), som enligt traditionen härskade över Etiopien, kan vi läsa om i 1 Kung. 10. Hon hörde talas om kung Salomos vishet och begav sig, som Jesus säger, ”från jordens yttersta gräns” (Luk. 11:31) för att få sina frågor besvarade. När hon tagit del av Salomos undervisning sade hon: ”Välsignad vare HERREN, din Gud, som har funnit sådant behag i dig och satt dig på Israels tron! Ja, eftersom HERREN älskar Israel för evigt har Han gjort dig till kung, för att du skall skipa lag och rätt” (1 Kung. 10:9). Som en tidig föregångare till de vise männen gav hon kungliga gåvor till Salomo, som också, liksom Jesus, var Davids son. Etthundratjugo talenter guld tillsammans med väldoftande kryddor och dyra stenar överlämnade hon som en ärebetygelse åt Israels konung (1 Kung 10:10).

Den stora staden Nineve, Assyriens huvudstad, var på 700-talet en stad som gått mycket långt i ondska (Jona 1:2). Profeten Jona fick Herrens uppdrag att predika för denna stolta stad. Budskapet var givet: Om folket inte omvände sig, skulle staden gå under. Inte märkligt att Jona blev rädd. Att komma dit och hålla straffpredikan var som att skriva under sin egen dödsdom. Men den profetiska kraften i hans förkunnelse grep nineviterna och förde dem till omvändelse och tro. När Jona predikat skedde följande: ”Folket i Nineve trodde Gud och lyste ut en fasta och klädde sig i säcktyg, från den störste till den minste av dem” (Jona 3:5). Så avvändes Guds vrede och stadens undergång sköts upp.

Detta släkte är obotfärdigt…

När Jesus århundraden senare predikade och utförde underverk mötte Han hårt motstånd. De allra flesta avvisade Honom. Det är oerhört allvarligt när så sker. Och ju mer man fått av Guds ords undervisning, ju fler och rikare nådestillfällen man fått uppleva, desto hårdare blir domen om man ändå förhärdar sitt hjärta och förkastar Frälsaren. Det finns en andlig lag som säger att ju sannare och mer inträngande predikan, desto större blir ansvaret. Därför blir t.ex. Korasins och Betsaidas (där Jesus utfört underverk och undervisat) dom så mycket hårdare än för Tyrus och Sidon (Matt. 11:22). Och Kapernaum, själva centrum för Jesu galileiska verksamhet, får höra: ”Ner i helvetet skall du fara” (Matt. 11:23). (Se även Luk. 12:47-48, där Jesus formulerar lagen om straffutmätning i förhållande till kunskap om uppenbarelsen).

Tänker vi nu på vårt land och folk blir vi förskräckta. Här har evangeliet hörts i århundraden. Här har den evangeliska läran förkunnats i generation efter generation. I skolan och vid konfirmationsläsning har Luthers Lilla Katekes använts. Här har verkligen varit ”mer än Salomo”, alltså en visdom som är förmer än hans, nämligen Jesu visdom, men också Jesus själv. Salomo och även Jona tillhörde Guds egendomsfolk och trodde på den ende sanne Guden. De var båda förelöpare till Jesus och gav därmed ett svagt, men dock märkbart återsken från det stora ljuset Kristus. Ändå kunde hedningar ta vara på deras visdom och predikan som den dyrbaraste skatt, för vilken de offrade vad som helst.

Eftersom drottningen av Saba ville komma från jordens yttersta gräns för att höra om det som var kommande, var det inte för mycket begärt, att judarna lyssnade på Jesus, som redan hade kommit och stod mitt ibland dem. Därför straffade Han dem i sin predikan. Och det är inte för mycket begärt att vi, som har den fulla uppenbarelsen och dessutom alla den moderna världens tekniska möjligheter till vårt förfogande, tar oss till gudstjänsten, läser vår Bibel och lyssnar till de många bibelenliga predikningar som idag finns tillgängliga på CD och Internet. Men trots buss, tåg och bil är kyrkvägen för lång för många. Kommer drottningen av Saba och män från Nineve att träda upp mot vårt folk, mot oss själva kanske, och bli oss till dom vid den yttersta domen?

…men ännu varar nådatiden

Ännu är det nådatid, liksom det var för Nineve. Staden räddades genom Jonas förkunnelse. Och Jesus säger om vårt onda släkte att vi endast kan bli räddade genom Jonas tecken. Jonas tecken innebär för det första, att vi alla måste förgås, om vi inte omvänder oss och genom tron flyr till vår Frälsare. Det innebär vidare, att var och en som ångrar och bekänner sina synder, får förlåtelse, får ett nytt liv, uppstår från den andliga döden, tas ut ur mörkrets välde och förs in i ljusets, Guds älskade Sons, rike (Kol. 1:13). Jonas tecken säger oss dessutom, att detta är fast och visst, eftersom Kristus verkligen, kroppsligen, har uppstått från de döda, sedan Han lidit och dött för oss alla. Jona låg ju i den stora fiskens buk i tre dagar och Jesus uppstod på den tredje dagen.

Den tomma graven är beviset på att all vår syndaskuld är betald. Vi är förklarade rättfärdiga genom Jesu uppståndelse från de döda (Rom. 4:25). Och samma väldiga Guds kraft som uppväckte Kristus från de döda, är verksam också i oss som tror (Ef. 1:18-20).

Amen.