Skattkistan

Skattkistan

Predikan 14:e eft tref.

PredikningarPosted by Lars 2014-10-05 18:43:49

av Lars Borgström Predikan 14:e söndagen efter trefaldighet.

Gal. 5:16-24

”Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill” (Gal. 5:16-17).

Lyssna till Guds ord, inte till ditt hjärta!

Idag får vi från olika kulturpersonligheter och psykologiska rådgivare ofta höra att vi skall lyssna till vårt hjärta, följa vår innersta önskan, och på det sättet förverkliga oss själva. T.o.m. präster talar så, men de är inte Herrens sändebud utan falska profeter. Hjärtat är nämligen inte någon god vägledare då vi skall träffa olika val i livet. Herren säger genom Jeremia: ”Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det?” (Jer. 17:9). Och Frälsaren själv säger: ”Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelse” (Matt. 15:9).

Så ont och svekfullt är alltså hjärtat. Bättre då att ta vägledning av Guds ord, som skall vara våra fötters lykta och ett ljus på vår stig (Ps. 119:105). Det är sant att ordet från Gud, genom att tala till oss om vår Frälsare och Hans verk, omskapar våra hjärtan, gör dem levande (Hes. 11:19, 36:26) och skriver in lagen - Guds heliga, goda vilja - i dem (Jer. 31:33). Men det är också sant att den pånyttfödde fortfarande bär på den gamla naturen och därför dras mellan två viljor; köttet och anden (Rom. 7:14-23). ”Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller” (Rom. 8:7). Det blir en livslång kamp, där den ena makten söker övervinna den andra. ”Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill” (Gal. 5:17).

Eftersom den kristne egentligen är två människor, både gammal och ny, kött och ande, skall han vara misstänksam mot sig själv och inte följa sin inre önskan, utan göra det som är rätt enligt Guds ord. Om hans vilja kommer i konflikt med Guds ord kan han vara alldeles säker på att det är den gamla, köttsliga naturen som vill göra vad syndigt är – det är inte Guds ord som är föråldrat och behöver modifieras till vår moderna, ”upplysta” tid. Den som i en sådan konflikt följer köttet väljer den väg som djävulen banat för oss. Paulus beskriver den så: ”Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike” (Gal. 5:20-21).

Kampen mellan kött och ande

Att följa Guds ord mot sin egen vilja är svårt och kostar på. Det är att förneka sig själv, ja att ”hata sitt eget liv” för Jesu skull (Luk. 14:26). Det är på kort sikt ofta enklare och bekvämare att välja det som köttet vill. Men ”den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv” (Joh. 12:25).

Jesus säger att den som vill följa Honom, den som vill vara Hans lärjunge och höra Honom till, skall förneka sig själv och ta sitt kors på sig. Han säger t.o.m.: ”Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge” (Luk. 14:27). Hur annorlunda ljuder inte detta Frälsarens budskap från de många uppmaningar vi möter idag - från så många olika håll - att vi skall leva ut vår innersta vilja och låta våra jag växa, expandera. Men ett kors är inget gödningsmedel för våra jag, det är ett avrättningsredskap. Varför erbjuder Jesus oss ett kors och uppmanar oss att ta det? Det har att göra med, att den gamla människan i oss måste dö.

Att vilja behålla sitt liv betyder att vilja bli kvar i det gamla syndaväsendet, att inte vilja utlämna den gamla människan till att dödas, korsfästas. Att vilja behålla sitt liv är att följa de onda, själviska begären istället för att göra det som är rätt inför Herren. Man vill behålla sitt liv, då man inte vill låta sig omvändas och låta Herren störta den gamla människan från hjärtats tron för att Han själv skall kunna sätta sig på den. Jesus Kristus är världsalltets Konung genom sin allmakt, men Han vill också regera ditt hjärta med sin kärleks makt. Men då måste du mista ditt liv för Hans skull, så att du med Honom vinner det sanna, eviga livet. Vilken skillnad det då blir jämfört med köttets gärningar! Paulus beskriver det nya livet så: ”Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning” (Gal. 5:22-23).

Korset som dödar den gamla människan bereder rum för den nya människan. Det innebär lidanden, men nödvändiga, fostrande och välsignande lidanden. Det är en oundviklig del av livet som kristen. Paulus skriver: ”De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär” (Gal. 5:24). Det är Gud själv som lägger korset på dig, för att genom tuktan forma dig till en ny människa, ”efter Hans Sons bild” (Rom. 8:29). All egenvilja, självgodhet, girighet, kättja och vad det nu är som hör till det gamla jaget vill Gud ta bort hos dig, och detta gör ont. Det är plågsamt men nödvändigt. Flyr du då undan korset och obehaget kan du inte vara en Jesu lärjunge. Det är hårda ord. Och orden kan verka så krävande att man blir förskräckt för dem. Måste det vara så svårt att vara en Jesu lärjunge? Måste man känna korsets tyngd? Är det inte tillåtet att leva glatt, ljust och lätt som kristen?

En sak vi måste komma ihåg när korset känns tungt är att det är ett hälsosamt kors. Den gamla, köttsliga människan korsfästs och dödas för att den nya människan, som är en skapelse i Kristus (2 Kor. 5:17), skall växa till. Och detta nya liv är ett liv ”i rättfärdighet och frid och glädje i den Helige Ande” (Rom. 14:17). Där finns den sanna lyckan som kallas salighet. Jesus säger att den som mister sitt liv, alltså det gamla, köttsliga livet, han skall vinna livet, alltså detta nya, sanna, saliga och eviga liv.

Undergång eller evigt liv

Köttet eller Anden - det är inte bara fråga om hur livet gestaltas i detta liv, det har också konsekvenser för evigheten. ”Människosonen skall komma i sin Faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar” (Matt. 16:27). Det blir alltså en domens dag, en stund då räkenskap skall avläggas för hur vi levt våra liv.

Varje människa bär på ett stort ansvar inför Gud. Det är allvarligt att vara människa. Det finns böcker i Himmelen där alla våra handlingar finns uppskrivna (Upp. 20:12). På den sista dagen skall räkenskap avläggas. ”Ty vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen efter sina gärningar” skriver Paulus i 2 Kor. 5:10 och i Gal. 5:7-8 läser vi: ”Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon alltså skörda. Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv”.

Käre vän, se till att du sår i Andens åker. Synda inte, lev inte efter köttet! Då får du skörda undergång. Om denna predikan rört upp saker i ditt samvete skall du vara tacksam. Nu finns det nämligen fortfarande tröst och förlåtelse att få. Den slutliga domen har ju inte fallit än. Synden blir utstruken genom förlåtelsen för Jesu skull, och bara genom denna. Se till att ditt namn finns med i Livets bok, där alla de står uppskrivna, som bett om och fått förlåtelse för Jesu skull, därför att Han led och dog och utgav sin kropp och sitt blod till frälsning för syndare. Säg till Herren: ”Döm mitt hjärta här i tiden, Innan världen döms av dig, Och när tiden är förliden, I din dom frikalla mig” (Lova Herren 375:5). Då skall det, för Jesu Kristi och Hans frälsande blods skull, bli dig som du hoppas!

Amen.